Det är väl känt att samhället ställer orimliga krav på dagens befolkning. Du ska vara vältränad och du ska se bra ut. Du ska äta rätt och träna regelbundet. Gärna varje dag i veckan. De krav som vi ställs inför är orimliga.
För mig är hälsa så mycket mer än fysisk hälsa. För mig är hälsa ett välmående som sträcker sig längre än bara styrka i muskler. För mig är välmående psykisk hälsa. För om du mår bra psykisk mår du även bra fysiskt. Det är ofta inte tvärt om.
För jag ser allt för många människor som går in för sin träning alldeles för mycket. Jag ser hur människor förvandlar sig till slavar för deras träning. Jag ser hur människor i min omgivning mår dåligt på grund av deras träning. Ska det verkligen vara så?
För mig är träning så mycket mer än bara att lyfta vikter. För mig handlar träning om att vilja förbättra sig själv, och då menar jag att man ska träna på att ta åt sig komplimanger. Att man lär sig att det inte är en själv som det är fel på, utan på samhället.
Jag ser ingen ljus framtid i de ideal samhället sätter upp. Jag ser tonåringar med många år av ätstörningar. Jag ser barn som sminkar sig. Jag ser människor som mår dåligt pga att de är oroliga för vad alla andra ska tycka. Jag skulle vilja se att folk köper ett gymkort på hjärnkontoret istället för på Friskis & Svettis.
Men vad vet jag. Jag kanske är fel person att säga allt det här. Jag lider själv av prestationsångest, men det är någonting jag tränar på varje dag. För hur svårt ska det egentligen vara att vara nöjd med saker man skapat?