Folkfest? Det är nog det minsta man kan säga.
Holmentorget är alldeles sprängfyllt med människor och folk har klämt ihop sig långt upp i backen mot St persgatan. Trendfolk trängs med smygrökande fjortonåringar, medelålders par och barnfamiljer när regnet håller sig borta och julikvällen faktiskt är riktigt fin.
Industrisemester är ett finfint initiativ och stämningen är på topp.
Veronica Maggio är dessutom en alldeles utmärkt artist för just de här omständigheterna. Hon är precis lagom folklig, precis lagom lättillgänglig, har lagom antal semihitar och är så avslappnat oförarglig att hon kan tilltala de flesta. Urtypen för Upplev Norrköpings paroll "något för alla" med andra ord.
Det innebär att det råder myspysstämning på torget. Veronica Maggio gör inget utöver det vanliga. Hon är en duktig tjej med snygga låtar och en lite väl ordinär röst som levererar sina stycken rakt upp och ner utan att förändra särskilt mycket gentemot skivversionerna.
Det gör att allt är ganska hemtamt. Folk kramas till "17 år" och dansar till "Måndagsbarn". Festlåten "Välkommen in" får igång publiken framme vid scenen redan i spelningens inledning och hon dammar av den gamla Snook-dängan "Inga problem" innan hiten "Jag kommer" knyter ihop allting strax innan klockan tio. Då är det nästan så att fröken Maggio lyckas med sin mission - att få den ståtliga dinosaurien på Flygelns tak att dansa.
Sen kan man ha synpunkter på ljudvolymen. Ska man arrangera en konsert för så många människor kan det vara på sin plats att skruva upp ljudet så att man faktiskt hör vad som händer på scenen. Där jag står mitt i folkhavet hör jag väldigt mycket av mina publikgrannars planer för kvällen, rövarhistorier från helgen som gick och upprepade "var är diuu?" i diverse lurar, men inte alls lika mycket av vad Veronica Maggio sjunger eller än mindre säger i sina mellansnack.
Så ska det inte behöva vara, men det är så klart inget som sångerskan kan lastas för.
Och låg volym kanske också ingår i det folkliga, vad vet jag.