Frågor som aldrig får några svar
- Nu är det slut. Jag skulle bara vilja veta hur han gjorde det och varför. Men det får jag aldrig svar på, säger Malin, en av Cajsas tre storasystrar.
Känslorna till ytan
- Det är många som ringt och gratulerat idag, men jag vet inte riktigt om det är något att gratulera till. Av två onda ting blev det det minst onda. Men i och med att han blev fälld så blir det något definitivt, det sista vi kan göra för Cajsa. Samtidigt drar varje händelse upp känslorna till ytan, som att hon dör igen, säger Malin, Cajsas i ålder närmaste storasyster.
Att lillasyster Cajsa för alltid är borta går inte att helt förstå, förklarar hon.
- Jag tror inte att jag fattat vidden av det, det skulle vara för mycket ångest om jag gjorde det.
I går nåddes hon av beskedet att hovrätten fastställt tingsrättens dom.
- Mamma ringde och berättade. Det känns som att vi fått upprättelse och det bästa är att det är en enig rätt bakom domen. Och det är ingen tveksam dom utan näven i bordet.
Men hon har inte riktigt vågat hoppas på en fällande dom.
- Jag var rädd att bli för besviken, det gör så ont. Samtidigt förändrar inte domen något. Cajsa är fortfarande borta för alltid.
Blickarna möttes
Malin har suttit med under hela rättegången, både i tingsrätten och hovrätten. Följt vittnesförhör och lyssnat på försvarets förklaringar. Ofta har det gjort henne arg och upprörd. Men under sista hovrättsförhandlingen kunde hon inte hålla tårarna tillbaka.
- Jag har hela tiden velat möta Ipeks blick, men kännt att han inte vågat det. Under sista förhandlingen möttes våra blickar och det var väldigt obehagligt, berättar Malin.
Nu hoppas hon att det är slut. Att det inte blir någon fortsatt förhandling i Högsta Domstolen.
- Jag hoppas att det stannar här. Även om det är svårt måste jag nu börja leva mitt eget liv, det tror jag att Cajsa skulle vilja också.
Att beskriva sorgen över en förlorad lillasyster är omöjligt, förklarar Malin. Det går bara att uppleva själv.
- Det sista samtalet jag hade med Cajsa var om tsunamin i Thailand, vi pratade om hur det skulle varit om en av våra systrar varit där med sina barn. Då fällde jag kanske några tårar, men den känslan går inte att jämföra med saknaden efter Cajsa. Och det är bra att det inte går att inse, det är inget man ska veta.
Så jobbar vi med nyheter