Flaggar för friskola
NORRKÖPINGOckså Simonstorp ansöker nu hos Skolverket om att starta en fristående skola.Om nu Norrköpings kommun, som det mesta talar för, lägger ner den kommunala skolan.- Hela bygden står bakom, säger kontaktmannen Anders Darenius.
Syskonen Ulla och Anders Darenius är, liksom resten av bygden, redo att kämpa för sin skola i Simonstorp. I kommunal regi, eller - om det inte går - i privat. Skolföreningen utgörs också av Maria Stenmark, Margareta Larssson, Kent Karlsson, Karin Byfalk, Elisabeth Kurula, Johanna From samt Frank Mård. FOTO: LARS T. JACOBSON
Foto: Fotograf saknas!
När nu utbildningskontoret än en gång utrett frågan är förslaget till beslut på barn- och ungdomsnämndens möte den 15 april detsamma som till förra mötet. Alltså nedläggning av förskolor/skolor i Kvarsebo, Simonstorp och Klockaretorpet.
Simonstorp har omkring 350 invånare. Bakom ansökan till Skolverket står Simonstorps Skolförening, en utlöpare från byalaget Simonstorparna.
Den fristående skolan ska, enligt ansökan, fungera som vanliga kommunala skolor och följa gällande läroplan. Den förväntas höstterminen i år få 43 elever från förskoleklass och upp till sexan. För nästa läsår beräknas elevantalet till minimum 39 och för läsåret 2005 minst 38 elever.
Detta är vad som kan överblickas. Men med tanke på att flera hus nu är till försäljning i Simonstorp och, förutsatt att skolan blir kvar, bör kunna locka fler barnfamiljer till samhället så kan elevunderlaget mycket väl bli större ändå.
<b>Ställer upp</b>
Skolföreningens kontaktman Anders Darenius beskriver Simonstorp som ett samhälle med gammalt byalag och stark samhörighetskänsla.
Han har själv haft tre barn i skolan, som befolkningen så ofta ställt upp för.
- Vi hade våra arbetsdagar där, det var självklart att vi skulle göra något för skolan. Vi krattade trädgården, eldade löv och skräp, målade bollplank och allt möjligt.
Länge var skogen huvudnäringen för Simonstorpsborna, och Holmens jägmästare likaväl som skogvaktaren bodde självklart där.
Nu har tiderna förändrats, folk jobbar antingen i Norrköping eller Katrineholm, som Simonstorp ligger mitt emellan. Men den gamla byalagsandan har levt kvar.
- Förr i tiden var Simonstorp ett eget municipalsamhälle med två speceributiker, skola, församlingshem, ålderdomshem, liten taxistation, IOGT-lokal, idrottsplatsen Skogsvallen och dansbana som idrottsföreningen svarade för, säger Darenius.
- Och då var det ändå färre hushåll här på den tiden.
Flera gånger förr har befolkningen ställt upp, när skolan hotats av nedläggning.
- Det har gjorts så många utredningar om den här skolan, säger Darenius. Men när man trängde djupare ner i siffrorna har man varenda gång sett, att det inte skulle bli så stora vinster av att lägga ner den.
Under den tiden hade skolan också starkt stöd i kommundelsnämnden. Nu är det skyddet borta, och skolpolitiken styrs helt inifrån Norrköping.
<b>Vissa frågetecken</b>
Anders Darenius sätter en del frågetecken för hur kommunen sköter sin ekonomi.
- Att de måste spara förstår vi. Men hur kan de då, till exempel, betala 540.000 på ett år för de sju elever här som behöver skolskjuts. Hur kan man vara så slösaktig?
Och själv svarar han på detta, att det är för att kommunen upphandlar skolskjutsarna i klump.
- I den upphandlingen är det bara stora taxiföretag, med många bilar, som kan hävda sig. Lokala små taxiföretag, som skulle kunna vara så mycket billigare, de kan inte komma i fråga.
Men det är just sådana små enheter som skulle kunna köra billigt i Simonstorp mfl mindre samhällen.
- Simonstorp är en representant för ett samhälle, där man gemensamt kan lösa sina lokala problem, säger Darenius.
- Men i Norrköpings kommun, där är det vattentäta skott mellan de olika förvaltningarna.
I Simonstorp, likaväl som i Kvarsebo, ställer folket nu än en gång upp för sin skola.
- Självklart, säger Anders Darenius. Det här handlar om bygdesolidaritet.
Så jobbar vi med nyheter