Pilgrimsvandringen kommer hon att göra tillsammans med andra människor som sluter upp i Flensburg i norra Tyskland. Men vilka de är har hon ingen aning om.
– Det kommer människor från olika ställen. Jag vill utomlands för att knyta kontakter med andra ”miljöfolk” därute, förklarar hon valet att gå genom Tyskland i stället för att göra vandringen hemma i Sverige.
För här pågår just nu flera liknande vandringar. Vissa går bara med någon dag, andra en vecka eller två. Allt slutar med ett pilgrimsmöte i Lund i helgen, som Eva Katarina Agestam tänker del av. Efter det sätter hon sig på tåget ut i Europa.
Tre månader kommer vandringen att ta, innan slutmålet nås: Paris. Under vandringen ser Eva Katarina fram emot lugnet och tiden med sig själv och andra.
– Man får tid att varva ner själen, prata och be, säger hon.
Prata, det kommer hon framför allt att göra om klimat, miljö och rättvisa. Ämnen som ligger henne varmt om hjärtat.
– Det har nog alltid gjort det, från det att jag var liten. Jag tror att alla barn har det i sig naturligt, säger hon.
I dag praktiserar hon sitt miljöengagemang på flera sätt. Praktiskt genom att köra biogasbil, värma upp huset med pellets, köpa ekologiskt och på second hand. I sitt yrke genom ”ekoteologi”.
– Det borde egentligen vara huvudspåret i teologi, att allt hänger ihop. Att vi måste vara rädda om varandra och hela jorden, att människans ansvar och tro handlar om det, i stället för att, som det ofta blivit i kyrkans historia, se Gud och himlen som en annan dimension, som inte har med den vanliga verkligheten att göra.
Eva Katarina tänker att ekoteologi skulle kunna få sekulariserade svenskar mer intresserade av kyrkan. Och menar att allt fler präster vänder sig till just ekoteologin.
– Det finns även med lite om det på utbildningen nu också. Det är inte så jättestort i Sverige än, men i Tyskland är det mer vanligt.
Och där hoppas hon alltså kunna föra många intressanta samtal under sin väg till Paris. Sova kommer hon göra hos olika församlingar. Hon kommer att bli bjuden på mat och logi, och det är tur, eftersom hon var tvungen att ta tjänstledigt för att kunna genomföra vandringen. Hon har dock fått i uppdrag från Pilgrimscentrum i Vadstena att föra vidare stafettpinnen, i form av en vattenflaska, som fyllts på och vattnats med under hela den svenska ekovandringen – och rapportera om sina upplevelser.
När målet nås i Paris i slutet av november kommer det att sammanfalla med EU:s klimattoppmöte. Genom aktionsnätverket ”Act now for climate justice” kommer hon de andra deltagarna att framföra en rad punkter till de styrande politikerna i EU. Bland annat att genomföra så pass kraftfulla klimatåtgärder så att den globala uppvärmningen hålls under två grader och att Sveriges utsläppsminskningar uppgår till minst 90 procent år 2050.
– Alla måste ta klimathotet på allvar. Jorden ska ju gå att bo på länge till! Det är skrämmande när man möter unga som inte tagit det här till sig, som inte förstått att mänsklighetens existens är i fara, säger Eva Katarina och fortsätter:
– Jag vill inte vara någon domedagsprofet, men det är allvar!
De flesta unga hon möter är dock engagerade, kanske mer än någonsin.
– De är väldigt humanitära och ifrågasätter gränser och nationer. Det är som med ekoteologin – man ser helheten. Kan vi se bortom gränser och nationer så kan vi börja fokusera på de verkliga problemen i stället. Det vore hoppfullt!
Vill du följa Eva Katarina på hennes vandring? Kolla in www.ekovandringen.se