Ett underbart liv, Ingemar

- Numera arbetar jag när jag vill och kan och gör bara det som är roligt. Jag har barn och barnbarn nära omkring mig och nästan daglig kontakt.
- Idag har jag allt jag behöver och lever ett underbart liv, säger Ingemar Larson.

Danska rövare
- I skolan läste vi om danskarna som förr i tiden kom till Sverige och rövade bort kvinnor och barn, men nu har jag tagit tillbaks en del, ler Ingemar Larson, då min fru sedan 15 år, Inge, är danska och en stor tillgång för mig med sitt lugn och sin harmoni.
- Hon skaffar varken mig eller sig själv några onödiga problem. det har resulterat i ett perfekt äktenskap och ett mycket lyckligt liv!

Inte så lyckligt
Men det har alltså inte alltid varit så lyckligt:
- Nej, jag föddes i Strängstorp utanför Katrineholm och min mamma var mycket sjuklig och fick ta hand om mig ensam, eftersom min far övergav oss, så större delen av min barndom tillbringade jag hos mormor och morfar i Koltorp.
- Min mamma fick så småningom jobb som hushållerska åt en änkling, Fredriksson, med tre barn. Det dröjde inte länge förrän mamma blev gravid igen och gifte sig med Fredriksson. De hann få tre barn innan min mamma dog 1944 i cancer, endast 32 år gammal.
- Fredriksson var tvungen att få tag i en ny hushållerska och meddelade mig att det inte fanns plats för mig i huset. Jag tillhörde ju inte "familjen", så Fredriksson ordnade en plats på mig på barnhemmet.

Aldrig i livet
- Då tänkte jag, endast 11 år gammal, att aldrig i livet att jag sätter min fot på barnhemmet. Jag åkte själv runt till praktiskt taget alla jag kände och som jag skulle kunna tänka mig att bo hos.
- Efter mycket sökande fick jag tillfälligt bo hos en byggmästare i Katrineholm. Det var rena himmelriket att flytta in hos denna trygga familj och här fanns både mat, kläder, vänlighet och omtanke.
- Byggmästarens barn har jag fortfarande kontakt med.
- Men efter något år, placerades jag ut som fosterbarn hos en lantbrukarfamilj. Min skolgång var inget att skryta med och det blev inte bättre av mammas sjukdom och bortgång, ständiga flyttningar och andra trassligheter.
- Det blev absolut inte bättre hos lantbrukaren, som hellre såg att jag stannade hemma och hjälpte till på gården, än att gå till skolan. Dessutom fick jag en hel del prygel och det är ärr som känns än idag.
Var det aldrig risk att du skulle bli en "värsting"?
- Nej, så kände jag aldrig, troligen för att jag alltid varit lite rädd och försiktig av mig innerst inne...
- Först vid 17 års ålder fick jag sedan kontakt med min pappa och hans familj, som bestod av fru och fem barn. En kontakt som jag sedan behöll så länge som han levde.
- Arbetat har jag gjort nästan lika länge som jag kan minnas, säger Ingemar Larson.

15 öre/timme
- Mitt första jobb var som trädgårdsdräng, 9 år gammal, där jag fick 15 öre i timmen.
- Därefter har jag varit lantarbetare, ladugårdskarl, traktorskötare, gummireparatör, bil- och traktorreparatör, resemontör för traktorer och grävmaskiner samt svetsare.
- På "fritiden" extraknäckte jag bland annat som buss- och taxichaufför, lastbilschaufför och bilskollärare i både Katrineholm och Finspång.
- 1958 började jag läsa till maskiningenjör på NSTA, Norrköpings Stads Tekniska Aftonskola. En tuff utbildning fyra kvällar i veckan i fem år. Samtidigt jobbade jag som lagerarbetare på LE Ringborgs i Norrköping.

Byggde hus
- Samma år köpte jag en tomt i Svärtinge och började bygga hus själv. 1961 anställdes jag som fabrikschef på Norrköpings Kabelfabrik och gifte mig i samma veva med en flicka från Svärtinge, som jag träffat redan på 1950-talet.
- Familjen utökades med en pojke och en flicka och huset byggdes ut i samma takt.
- Arbetet som fabrikschef på Kabelfabriken var intressant och spännande. Mycket jobb, men också mycket nöje, men efter 21 år såldes företaget till Bofa Kabel i Kungsbacka och jag följde med dit.
- Men efter ett års veckopendlande var jag tillbaka i Östergötland och jobbade ett par år som konsult på Saab i Linköping med produktionen av Saab 340-planen och var bland annat med och byggde det plan som idag står ute vid E 4-an.
- I början av 1980-talet fick jag anställning som platschef på ett tillverkningsföretag i Katrineholm, men blev efter några år rekryterad till SKF Mekan, där jag var kvar till min pensionering 1993.

Fritiden?
- Jag var ordförande i Svärtinge Fastighetsägareförening och jobbade länge ihop med Kurt Pettersson för att få kommunalt VA-nät till Svärtinge och hösten 1986 kunde de första Svärtingeborna koppla in sig på kommunala VA-systemet.
- I takt med att Svärtinge växte, ökade behovet av information till medlemmarna och 1978 gav ett gäng Svärtingebor ut första numret av "Swertingebygd" och trots olyckskorpar som inte trodde på idén med egen tidning, men nu i vår jubilerar tidningen med nummer 50!
- Förutom ordförandeskapet i Fastighetsägarföreningen i två omgångar, har jag även varit ordförande i Småkyrkorådet i åtta år, i kyrkorådet i tre år samt i Friluftsfrämjandet i åtta år samt ansvarig för driften av Slätmons festplats i 10 år.

Mc och bilar
- Jag har även haft ett brinnande intresse för bilar, traktorer och motorcyklar och åker gärna än idag motorcykel, off-road, i skogarna runt Svärtinge.
- Och så äger jag en Jaguar, som jag även brukar skjutsa brudpar och "födelsedagsbarn" i, om det finns tid.
- Ett annat stort intresse är jakt och viltvård, ett intresse jag delar med min son och min fru, säger Ingemar Larson. Glädjen att se djuren i sin rätta miljö är lika stor som själva jagandet.

Trädgårdsintresse
- Med tomten i Svärtinge väcktes också mitt trädgårdsintresse, speciellt för barrträd, blåsippor och vitsippor. Jag är ofta föreläsare för mina kära växter.
- Jag har också hunnit med att äga hyresfastigheter, både i Katrineholm och Norrköping, men idag har jag bara kvar en, säger Ingemar Larson, som inte firar födelsedagen hemma i Svärtinge, utan åker bort.

Information till våra läsare

Ett underbart liv, Ingemar