Julledigheten gick fort i år. Allting går mycket snabbare och jag vill inte säga att det är för att jag är äldre fast det förmodligen är det rätta svaret. En dag kan lätt slösas bort på att titta på någon mer eller mindre fantastisk serie eller genom att spela spel och dricka te utan att tröttna, och jullovet försvann i ett kick trots att jag egentligen inte gjort så mycket.
Vi hade skaffat en gran, jag och min sambo, en riktig gran trots mina protester om ?Det blir så mycket barr? och ?Hur ska vi göra oss av med den sen??. Mina argument för att skaffa en plastgran blev nedröstade och vi gick strax innan jul till Knäppingsborg och köpte den minsta lilla bebisgran som fanns att få tag på. Den blev faktiskt himla fin där den stod i hallen, trots att den saknade både glitter och ljus. Grön och grann var den och vi tänkte att den här ska vi minsann ha kvar till sista barret ramlat av - och exakt så blev det.
Jag åkte hem till mina föräldrar dagen innan julafton och efter ungefär en veckas flängande fram och tillbaka för att hinna önska alla god jul fick jag äntligen åka hem till Norrköping igen. Inte för att jag hade någonting emot att umgås med släkten - tvärtom! Det har varit mysigt att bara ta det lugnt och spela spel och titta på gammal smalfilm från när pappa var liten, men jag saknade ändå känslan av att vara hemma. Hos mamma eller pappa har jag inte något eget rum kvar så det blev att dela rum med minsta lillasystern, mysigt och trångt och sådär supertjejigt med smink och tofsar överallt, men ändå inte hemma.
När julveckan var slut var det i alla fall dags att stuva ned julklapparna och bege sig hemåt till Norrköping igen. Då jag kom innanför dörren möttes jag av två saker: dels lukten av den öppnade tonfiskburk som jag i stressen glömt slänga innan jag var tvungen att åka iväg innan jul, och dels vår stackars gran. Den hade inte klarat sig, så fort jag ens petade på den ramlade alla barr av.
Nu kom det stora problemet: vart gör vi av den skruttiga gamla granen? Nyårskalas stundade i vår lägenhet och inte kunde vi då ha en barrig gran kvar! I brist på närliggande grankyrkogård lånades en sekatör och en halvtimme senare hade vi vår gran nedknölad i två plastpåsar likt ett och annat styckmord, färdiga att slänga direkt i sopnedkastet. Smart lösning, eller hur? Det får ses som ett tips till alla er som också bor i lägenhet mitt i stan och inte vet vart ni ska göra av er gran då sista barret är fällt.
Nu är julen sedan länge utdansad både ur lägenheten och ur mig, januari är här och som vanligt händer det någonting spännande under denna månad. Jag har personligen tagit mig an ett uppdrag som sträcker sig över hela året, nämligen att vara den nya chefredaktören för studenttidningen LiNoPressen, vi som skriver Campussidan. En ärofylld position där jag förmodligen kommer lära mig en hel del och ett nyårslöfte jag inte kan bryta, jag ser fram emot de utmaningar som väntar mig!
