Ett litet steg på vägen

För bara några månader sedan hade jag ett stort beslut att fatta, ett av mina första stora val här i livet, nämligen gymnasievalet.Innan all information om skolor och linjer började dimpa ner i brevlådan, hade jag aldrig riktigt gett framtiden en så pass stor funderare, inte på allvaret som växte sig fram.Allteftersom började de som smått klarna, men om jag hade bestämt mig för rätt sak visste jag inte. Inte heller idag vet jag om det val jag gjorde är det bästa för mig.Trots att jag redan hunnit gå i lite mer än en månad i skolan, har det inte riktigt sjunkigt in, att hur bra jag gör ifrån mig här har en stor betydelse för min framtid.Det skrämmer mig lite att veta att ett val jag gör så här tidigt i mitt liv kommer att påverka mitt sätt att utvecklas vart efter tiden går.Jag kommer ihåg när man var liten, då behövde man inte oroa sig för livet framför en.Ville man en dag bli brandman och en annan dag handbollsproffs, så var det okej. Det spelade ingen roll, och drömmarna kändes inte riktigt så långt borta.Jag tror inte det var förrän nyligen som jag insåg att jag börjar komma allt närmare att behöva klara mig på egen hand, att ta det slutliga klivet.Samtidigt är det så mycket jag måste ha kraft till att klara av innan dess och för det måste jag kämpa.Jag fascineras av de som tagit sig an livet, som slitit hårt för att uppnå sina mål och som eftersträvat sina drömmar.Så stark vill jag också bli,. Och jag vet att du, jag och alla andra kan klara det vi sätter upp som målsättning om vi bara tror på oss själva.För likt det barn inom mig som en gång sade att hon ville spela handboll, finns en brinnande låga inom oss alla.Jag har tagit mitt kliv in på det tredje steget, men riktigt än är jag inte redo att skjuta bollen mot mål. Men snart tar jag sikte mot högra hörnet på målet och skjuter bollen för att möta min framtid.

Information till våra läsare

Ett litet steg på vägen