Ett kvarter så rikt på historia och minnen
Här drev, under tre seklers tid, den ena generationen Swartz efter den andra släktens näringar vidare.Här var tillverkning och magasin, men även bostäder. Och kvar till oss finns nu detta unika arv av tidsmättade byggnader.Ägaren Ståhls har nu låtit en arkitektfirma göra en grundlig inventering av kvarteret.
Renoverat ska detta bli en pärla i det nya Norrköping. Med små butiker, näringsställen, kontor, bostäder. För Henry Ståhl Fastigheter AB, som år 1998 köpte kvarteret av kommunen, är det kvalitet som gäller.
Fredrikssons arkitektfirma har gjort den kulturhistoriska byggnadsinventering, som resulterat i en diger lunta. Allt i kvarteret, med dess 18 hus, har gåtts igenom. Varenda vrå tycks ha kartlagts.,
Långa rader med intressanta detaljer presenteras... en skjutdörr med smygpanel här, ett jättestort spiskomplex där. Arkitekten Mats Fredriksson kan berätta om alla möjliga enskildheter, som kommit fram i dagen när sentida gipsväggar m m tagits ner.
En ljusgård
Såsom ljusgården mitt inne i den byggnad, som benämns Snuskvarnen (alla husen har nu sina namn, gamla eller nya). Tillkommen i början av 1800-talet, och år 1913 ombyggd för textilfabrikation.
Under minst 50 års tid har det här ljusschaktet varit tilltäppt, helt osynligt. Men nu öppnar sig nyupptagna fönster mot innergårdens slitna väggar. Och detta lär då, kan utan vidare förutspås, bli en grönskande tillgång för framtida kontor här.
- Det har, säger Fredriksson vidare, också känts roligt med till exempel de välbevarade valven under Crescendos lokaler.
- De är jättesnygga, man får en känsla av att ingen annan varit där på väldigt, väldigt länge. Sedan är också vindsutrymmena överhuvud taget välbevarade i kvarteret.
På 1760-talet
Här startade Petter och Olof Swartz på 1760-talet sin snustillverkning, småningom tillkom också mjölet. Såpass prosaiska produkter var det ju faktiskt, som det genom seklerna rörde sig om.
Sin kulmen nådde den swartziska epoken i början av 1900-talet. En första radikal brytning med det gamla skedde år 1911, när Pehr Swartz tog med sig hela kvarnverksamheten ut till Djurön.
1915 uppgick tobaksfabriken (med Röda Lacket som den väl mest kända sorten) i Svenska Tobaksmonopolet, som sedan in på 1930-talet helt upphörde med snustillverkningen. Efter en del turer övertog Norrköpings stad i slutet av 50-talet kvarteret, som därefter inrymt lite allt möjligt.
Mest 1800-tal
Husen är i stort sett från 1800-talet, men med 1700-talet kvar i källarplanen. I fronten mot Gamla Rådstugugatan är alla tre byggnaderna från början av 1800-talet.
De tillkom efter den brand, som år 1803 härjade stora delar av kvarteret. Vi ser dem också, sig synnerligen lika, på 1870-talslitografin här intill.
Byggnaden till höger där, belägen i korsningen med Knäppingsborgsgatan, tillkom som bostad och kontor. Här flyttade John Swartz in år 1819.
Källarutrymmena beskrivs i inventeringen som en helhetsmiljö med kryssvalv, och med ursprungliga detaljer från mitten av 1700-talet kvar intakta.
Längst till vänster i husraden ser vi, i korsningen med Skolgatan, den byggnad i tre våningar som faktiskt var något så anspråkslöst som stall, vagnsbod och magasin till snusfabriken. Men förnämlig till arkitekturen, en medvetet utformad pendang till bostadshuset.
Annorlunda stil
Lika imponerande, men så helt annorlunda till stil och karaktär, är fasaderna mot Järnbrogatan och Strömmen. Där vi också alltjämt återfinner den stilfulla entré till valskvarnen inne i kvarteret, som på en av de gamla bilderna ett hästlass svänger in genom.
Längst bort i denna husrad har vi, då som nu, det s k Swartzska huset från 1840-talet, med det där valvet som varenda Norrköpingsbo känner till. Det var redan nämnde John Swartz, som vid den tidpunkten ville ha något ännu mer ståndsmässigt än huset på andra sidan kvarteret.
I korsningen med Skolgatan ligger ett mer anspråkslöst f d bostadshus från början av 1800 -talet. Och mellan dessa båda boningshus har vi så den byggnad, som så slående kontrasterar mot hela det övriga kvarteret.
I sitt ensamma majestät kan den rentav te sig liksom exotisk - med sin intensivt ljusröda färg, och utrustad med terrass, torn och andra finesser som den är. Tillika kvarterets yngsta byggnad, påbörjad i slutet av 1800-talet i samma veva som det ståtliga grannhuset byggdes om för sin nye innehavare Pehr Swartz.
Även Strömmen
Numera inryms här lokalerna, där Crescendo har sina konserter. Men det var som kontor för kvarnrörelsen, som huset byggdes. I spiraltrappan, kvar intakt, finns fönster med glasblock infattade i gjutjärnsramar av engelskt fabrikat. Källarvåningen rymmer förvånansvärt välbevarade arkivrum.
På taket har vi här terrassen, som var förbindelselänk mellan disponent Pehr Swartz bostad och hans kontor.
Till dessa domäner hörde också ett vattendrag, som genomlöpte området. Vid Gamlebro delade sig nämligen Strömmen i två armar. Denna andra strömfåra, med tiden tämjd i en kanal, kom till användning för produktionen.
I inventeringen noteras, att vattenhjulen där byttes ut mot turbiner på 1870-talet. Med tiden blev kanalen obehövlig och byggdes då över. Men skymtar alltjämt fram inne i kvarteret, och lär också komma att få utgöra ett dekorativt inslag i det nya Knäppingsborg.
Unikt projekt
Här pågår nu ett unikt stadsförnyelseprojekt. Henry Ståhl Fastigheter AB har stora kommersiella planer, och redan år 2007 ska verksamheter vara igång här.
Att alla förändringar måste ske med största varsamhet, under nogsam övervakning av antikvariska myndigheter, är inget som bekymrar Ståhls marknadschef Thomas Walden.
- Nej, för här är ju kulturhistorien själva det kommersiella konkurrensmedlet, säger han.
Så jobbar vi med nyheter