Esmeraldas mamma har fått sin dom

Nästan tre månader efter att åklagare Anna Lander väckt åtal, kom på torsdagen domen mot mamman som stått åtalad för att ha mördat sin treåriga dotter i Norrköping i januari. Det blev dock ingen fällning för mord. Mamman frikändes från punkterna om mord, synnerligen grov misshandel och brott mot griftefrid. Istället dömdes hon för grovt vållande till annans död, narkotikabrott och ringa narkotikabrott. Påföljden blir ett år och nio månaders fängelse. Hon ska även betala skadestånd till Esmeraldas båda bröder, som vid tillfället bodde tillsammans med föräldrarna, på 30 000 kronor vardera. Detta för det psykiska lidande syskonen utsatts för.

Strax efter att domen släppts hölls en pressträff i Norrköpings tingsrätt med rättens ordförande Fredrik Lenter.

– Fallet har berört många, såklart även rättens fem ledamöter, inledde han med att säga och förklarade sedan vidare varför mamman inte döms för bland annat mord:

– Eftersom de höga beviskrav som finns i brottmål inte uppfylls.

Den rättsmedicinska obduktionen har visat att Esmeralda dött av att hon andats in magsäcksinnehåll, i samband med ett trauma mot huvudet. Hon har också varit påverkad av narkotika, vilket bidragit till dödsfallet. Hon har sedan legat död i lägenheten i uppskattningsvis två dagar. Men exakt vad som hänt då flickan dog, går inte att säkerställa, menar rätten. Det finns inga vittnen och den andra inblandade personen, pappan, är död.

Mamman har under rättegången uppgett att hon inte längre minns vad som hände, även om både hon och pappan tidigare berättat om en fallolycka i badrummet. Det finns ingen bevisning som pekar på att det är mamman som utsatt flickan för våld och inte heller att det är hon som gett flickan narkotika, skriver rätten. Det är därför inte bevisat att hon deltagit aktivt i misshandeln – varken med våld eller genom att ge Esmeralda narkotika. Det går heller inte att utesluta, menar rätten, att pappan ensam haft hand om flickan vid tillfället och att mamman inte varit medveten om vad som hänt. Det går heller inte att säkert att veta om mamman känt till flickans skador. Hon kan därför inte hållas ansvarig för att hon inte tillkallat hjälp.

Däremot, har mamman av oaktsamhet vållat flickans död – eftersom hon inte påkallade hjälp när hon förstått att flickan skadats i en fallolycka. Därför döms hon för brottet grovt vållande till annans död.

Vad gäller brott mot griftefrid, anser rätten att det inte framkommit något annat än att det var pappan som ensam tog hand om den döda kroppen. Att mamman inte larmat om dotterns döda kropp är enligt rätten "moraliskt förkastligt", men inte brottsligt.

Fallet med Esmeralda har engagerat hela Sverige och nått hela vägen upp till regeringsnivå. Flickan levde i största delen av sitt liv i familjehem (tidigare fosterhem), dit hon kom då hon bara var sju veckor gammal. De biologiska föräldrarna ville ha tillbaka sin dotter och trots att socialnämnden ansåg att hon hade sin trygghet i familjehemmet beslutade kammarrätten att hon skulle återföras till sin ursprungsfamilj. Omständigheterna har startat en diskussion kring barns bästa vid placeringar och i våras tillsatte regeringen en utredning för att ta fram flera lagförslag för att stärka tvångsplacerade barns rättigheter.