En mörk pjäs växer fram
Gänget bakom musikalen "Maskrosbarn" vill inte roa.De vill att föreställningen ruskar om och svider - ungefär som ett knytnävsslag i magen.- Det är en oerhört mörk pjäs. Går folk oberörda härifrån har vi misslyckats, säger Per-Magnus Lilja, föreställningens regissör.
Mattias Paar har filmat videosekvenser som används i musikalen. Här syns han tillsammans med regissören Per-Magnus Lilja.
Foto: Fotograf saknas!
- Från början tänkte vi starta något ganska litet. Något kul att ägna oss åt på tisdagskvällarna. Vi hade aldrig en tanke på att det skulle bli så här stort, säger Nils Båvner, producent.
Collegefilmer
Idén kom ursprungligen från gymnasisterna Ellen Färm och Ella Nilsson Sköld som också skrivit manus och spelar i musikalen. De har utgått från stereotyper i amerikanska collegefilmer, men försöker blåsa liv i karikatyrerna och ge dem kött och blod.
Nå föräldrar
I berättelsens centrum står Lilly, en flicka som rymmer från ett barnhem för att söka rätt på sina föräldrar. Teman som mobbning, droger, prostitution, ouppnåeliga ideal och orättvisor i samhället är bärande i berättelsen.
- Det är en mörk pjäs, där allt dras till sin absoluta spets, säger Per-Magnus Lilja. De jag försöker nå är föräldrar som lever i en illusion om att just deras barn gör aldrig någonting. Deras barn tar inte droger, de prostituerar sig inte... Vi berättar utan pekpinnar och sensmoral. Och en fördel med att ge föreställningen i en kyrka är att här kan de hitta någon att tala med om det behövs.
Bakom musikalen står ett 20-tal ungdomar, många av dem går på De Geergymnasiets estetiska utbildningar och är knutna till "Kyrkans glada barn", KGB, en förening som drogs igång för att stödja och hjälpa mobbade och utsatta högstadieungdomar från området. De har lagt ned en oändlig mängd tid för att få allt klart till morgondagens premiär.
- De senaste tre veckorna har vi jobbat med musikalen varje dag. Det känns enormt spänt och nervöst nu. Vi borde ha lagt premiären två veckor senare, säger Ellen Färm.
Svettigt i blicken
Regissör är Per-Magnus Lilja, utbildad dramapedagog med erfarenhet från en rad andra uppsättningar i Norrköping. Även han får något svettigt i blicken när vi frågar om de hinner klart allt i tid.
- Du frågar fel dag. Det förbannade vädret har ställt till det för oss, grejer som skickats har inte kommit fram i tid, säger han.
Febril aktivitet
När Folkbladet besöker Söderledskyrkan har konfirmandgruppen snällt fått förflytta sig från kyrkan till församlingssalen. För i kyrkan råder febril aktivitet. Koret byggs en scen i olika nivåer, som används för att uttrycka olika dimensioner av verkligheter. Stegar är uppställda för att installera proffsigt ljus. Och i mittgången står ljudbordet uppställt.
- Det blir ingen traditionell första advent i kyrkan i år. Vi får fira högtiden i kulissen men med många julpsalmer ska det nog bli stämningsfullt ändå, säger Olena Johansson, diakon.
Men hon tycks inte vara det minsta besvärad av det.
- Ungdomarna har visat en enorm kreativitet. De sliter natt och dag för att få allt klart. Många av dem har vi sett här sedan öppna förskolan och ungdomskören. Nu skördar vi frukten av att vi släppte fram dem vid altaret för att sjunga, säger hon.
Stereotyp bild av kyrkan
Musikalprojektet hade inte varit möjligt utan att Vrinnevi församling bidragit med uppåt 30.000 kr i ekonomiskt stöd.
- Människor har ofta en stereotyp bild av kyrkan, och dit hör kanske inte att uppröra på ett sätt som vi gör. För oss känns det bra att visa att kyrkan stödjer oss och bidrar till att spegla olika delar av livet, även livets mörkare sidor, säger Ellen Färm.
Så jobbar vi med nyheter