Ja det var en något ovan publik som fyllde konserthuset när Symfoniorkestern tog sig an flera kända kompositörer i går. De allra flesta var nämligen SFI-elever som aldrig tidigare besökt Louis de Geer, eller lyssnat på klassisk musik.
– Det är första gången jag är här. Det är fantastiskt! sade Eline Mousa som kom till Sverige från Syrien för åtta månader sedan.
Landsmannen Najib Shood fyllde i:
– Väldigt underbart! Vi lyssnar mest på arabisk musik annars. Det här är spännande.
Båda läser SFI på Komvux på Skolgatan och kom dit med sin klass. Totalt hade över 1 000 elever och lärare anmält sig till konserten, som arrangerades av Portalen i Hageby, SFI, Norrköping kommun och Symfoniorkestern.
– Det har tagits emot jätteväl! Vi visste inte vad vi hade att förvänta oss, sade en uppfylld Agneta Lindmark-Thomas, kommunikationschef på Symfoniorkestern.
Idén till konserten kom upp då man planerade för en barn- och familjeföreställning under våren.
– Vi ville nå fler, vilket ligger i vårt uppdrag. Vi vill att alla som bor i Norrköping ska känna till att det finns en symfoniorkester här och att alla ska känna sig välkomna, sade hon.
På Portalen jobbar man bland annat med att hitta utbildningsvägar och praktikplatser till nyanlända. Natalia Bonilla är verksamhetschef och ser positivt på konserten:
– Jättekul, fantastiskt! Det finns många som satsar på integration och just kultur är ett bra verktyg att sammanföra människor!
Och just från Portalen kom tre av de fyra konsertpresentatörerna. Merima Isovic översatte orkesterdirektör Karin Veres ord till bosniska, Habiba Elmi till somaliska och Maggie Issa till arabiska.
– Jag brukar översätta till arabiska inför 100 personer. Men aldrig så här många, sade Maggie lite nervöst innan det var dags att äntra scenen.
Innan konserten hade Merima hört positiva röster om evenemanget, från de som bjudits in.
– De tycker att det verkar spännande! Det är bra att välkomna människor hit, oavsett vilket språk de talar.
När konserten väl var igång märktes inget av nervositeten bland presentatörerna. En efter en sade de det som Karin Veres just sagt, på sitt eget språk. Och så mycket som det applåderades under konserten har det kanske aldrig gjorts i konserthuset tidigare. Utöver de sedvanliga applåderna mellan styckena, applåderades presentatörerna varje gång deras namn lästes upp på de fyra språken och dirigent Emil Eliasson fick vända sig om fyra gånger och ta emot publikens uppskattning. En annorlunda dag, för såväl utövare som publik, kan man tänka!