En dag helt ägnad teknik och naturvetenskaperna
LINKÖPINGHur det står till med intresset för naturvetenskaperna i dessa dagar?Jodå, sådär. Rätt så mycket allmänhet var det i varje fall som samlades i Linköpings Konsert & Kongress på söndagen.Där det bjöds på föredrag för de vuxna - och aktiviteter med vetenskaplig anstrykning för de mindre.
Vindkraftverk, flygplan m m här drivs faktiskt alla genom solceller där vanliga glödlampor över scenen tjänstgjorde som sol. Och det högst speciella uret, det hade varit igång ända sedan nio på morgonen drivet av energin som uppstår, när joner hoppar mellan olika syror i äpplet. FOTO: ANITA KJELLBERG
Foto: Fotograf saknas!
Sedan rektor Bertil Andersson, själv som bekant gediget naturvetenskaplig, hälsat välkommen övergick man till lärda föredrag dock uppblandade med lättsamheter.
Till de sistnämnda hörde ett kåseri av Ludvig Rasmusson och något slags stå-uppande av Jonas Hallberg, som också var dagens konferencier.
<b>Fråga Linköping</b>
Rätt så lättsmält var väl även Linköpingsvarianten av ett visst TV -program, där en forskarpanel svarade på frågor från skolbarn - Fråga Linköping kallades det hela också för.
Barnen var dock inte på plats, klasserna hade lämnat in sina frågor skriftligt i förväg. Vad de hade mest att fråga om var färger. Vad är, överhuvud taget, färger för någonting?
- Elektromagnetiska vågor, mot varje våglängd för ljuset svarar en färg, förklarade fysikern Michael Hörnquist. Som emellertid med det bollade frågan vidare till biologen Tomas Östholm.
<b>Kan ej beskrivas</b>
Denne fyllde i med att färger egentligen bara finns i de levande organismernas hjärna. Vilket man också inser, om man försöker beskriva för någon oseende hur en färg ser ut - det går ju bara inte.
- Alla levande organismer använder färger för att skilja saker åt. De har celler som skiljer mellan ljusets olika våglängder. Vi har sådana celler, tappar, i näthinnan och sedan nervsystem bakom näthinnan och ute i hjärnan, som omvandlar våglängderna till färg.
Det finns också, kan man väl säga, fler färger än det mänskliga ögat uppfattar. Där vi har tre tappar på näthinnan har fiskar, fåglar, reptiler både fyra och fem dylika. Insekter uppfattar ultraviolett och kortvågigt ljus, som inte vi kan urskilja. (Men vi har i alla fall bättre färgseende än hundarna.)
Svarta hål, sådana som uppstår när en stjärna slocknar och dess materia tätnar till oerhörd dragningskraft, dem ska man akta sig för - fick vi också lära oss.
Men varför är då himlen blå, varför moroten orange, varför har blommorna olika färger?
Nu svarar ju, sades det, naturvetenskaperna egentligen inte på frågan om "varför" - snarare då om "hur". Men klart är ju att blommornas färger fungerar ungefär som reklamskyltar, det gäller ju att dra till sig pollinatörer.
Ja, sådär gick det på och publiken i välfyllda salen "Musikalen" var med på noterna, en del applåder blev det också för Linköpings lärde.
<b>En annan fråga</b>
Men så hade, till slut, ett skolbarn undrat "Varför finns jag?". Vilket ju, i och för sig, enkelt kan besvaras med något som föräldrarna en gång hade för sig - men i annan mening inte kan besvaras. I varje fall inte vetenskapligt.
- Det är viktigt att göra boskillnad mellan vetenskapliga frågor och existensiella frågor, framhöll fysikern Michael Hörnquist.
- En del kolleger svarar även på frågor, som ligger utanför deras vetenskapliga domäner. Men det finns sådant som inte vetenskapen kan besvara.
Jonas Hallberg, som här fungerade som moderator, ville veta om den naturvetenskapliga världsbilden kan förenas med tro på Gud. Ja, menade Hörnquist. Så var det för honom själv.
<b>Tror på slumpen</b>
Biologen Tomas Östholm kunde inte se någon planmässighet bakom utvecklingen i naturen.
- Jag tror på slumpen, sa han.
På måndagen gästas så Natur- och teknikvetenskapsdagarna 2002 av bland andra utbildningsministerr Tomas Östros, som kommer att delta i en paneldebatt om framtidens viktigaste forskningsområde.
Så jobbar vi med nyheter