En dag fylld av minnen från Kvillinge Kyrkskola
NORRKÖPINGDet var tider det. Då spelade man kula om pengar för att få ihop till en ettöreskola i Netz´ butik mitt emot Kyrkskolan. Och prostfrun, hon dansade polka för en folkskolegrabb.Av sådana historier är luftrummet fullt, när vi hamnar mitt i en skolträff på Lida gård i Kvillinge söndags.
"Jag har så mycket minnen", säger Christina Appelgren. "Ja, och allt är sant desutom", tillfogar John-Olov Jacobsson. FOTO: ANITA KJELLBERG
Foto: Fotograf saknas!
Till ännu en återsamling för gamla elever i Kvillinge kyrkskola, den som fanns från 1847 till 1966. Första samlingen var vid jubiléet 1997, sedan har det blivit några till. Redan har de varit i kyrkan och druckit kaffe, nu är det gamla minnen för hela slanten.
<b>Kantor och klockare</b>
John-Olov Jacobsson, född 1934 och numera bosatt i Kullerstad, Skärblacka är liksom programledare. Han är kantorns son, kantorn som också var klockare samt lärare i femman och sexan - och som så många i denna församling bevarar i så kärt minne.
- Han var så glad, minns Birgitta Nygren, som bodde på Liljehult. Och som vi fick sjunga... ibland var det "Johan på Snippen", ibland var det "Land du välsignade"...
<b>Prostinnan Evers</b>
- Jag måste få berätta om mitt möte med prostinnan Evers, säger plötsligt gentlemannen bakom pianot.
- Hon bodde ju här på Lida gård, och jag skulle ta bussen till realskolan. Hon kom på vägen i svart dräkt med lång klänning. Kan du dansa polka min pojke, frågade hon mig. Sedan höjde hon på kjolen och började dansa för mig, så jag såg hela snörkängorna. Och hennes man, han var ju kontaktsprost i Matteus församling han...
En annan minns, hur hon en gång fick bilskjuts med konsul Swartling; också han en stor man inne i Norrköping.
Sven Samuelsson visar upp ett fotografi från 1937. Han bodde som barn på Dövestad.
- På andra sidan gärdet. Om somrarna gick vi över gärdena till skolan.
<b>Som det blåste</b>
- Men, faller någon annan in, kommer ni ihåg hur det kunde blåsa? På vintern fick ni gå runtom gärdena. Och ni turades om att gå först och trampa upp snön.
- En gång, säger Samuelsson, skulle jag pinka mot ett träd. Men strålen bara frös. Det var den kalla vintern 1941.
Christina Appelgren, som visserligen aldrig gick på Kyrkskolan men tillbringade så mycket tid hos sina farföräldrar på Stora och Lilla Nybble i Kvillinge, har hur mycket minnen som helst från 30- och 40-talen.
- Det här är ett kort på småskolefröken Karin Kåve och fästmannen som hon då hade. Men han lämnade henne, och sedan blev han min pappa i stället...
- Oj, så spännande det var med fröknarna och deras fästmän, som vi smög på dem, inflikar John-Olov.
<b>Så mycket minnen</b>
- Farfar var kyrkvärd och han gick alltid till kyrkan tio minuter före Mormor och mig, fortsätter Christina. Jag har så otroligt mycket minnen härifrån, och så alla mina fastrar och farbröder som jag hade här...
Äldst i församlingen är Margareta Thyberg-Persson, 95. Upprinnelsen till de här träffarna var att hon och John-Olov för några år sedan råkade träffas på kaféet Vetekornet inne i Norrköping. De kom att prata om var de gått i skola, och sedan var det på den vägen.
<b>Militärmarsch</b>
John-Olov erinrar om hur skolveckan, av någon anledning, brukade avslutas med Södermanlands Läns Regementes Paradmarsch (på skolorgeln, var det väl?), och hur dåvarande eleven Rune införde jazzen i Kvillinge genom att sjunga "Swing it, magistern".
Och sedan berättas det om någon släkting till en fröken Anette, som skulle köpa radio och då förklarade för handlaren att det helst inte skulle vara någon med utlandet på.
<b>Hur högt är Omberg?</b>
Så håller John-Olov en liten examintion med församlingen. Imponerande många vet att Jakobs äldste son hette Ruben, men att Omberg är 263 meter högt har faktiskt en och annan hunnit glömma. Vem som var Sebedeus sons far klarar dock alla med glans.
En av de närvarande klarar av att stava till galosch "fast han gick i skolan så sent som på 50-talet". En kvinna stavar rätt till hässja så lätt som ingenting.
- Jag löser korsord, ser du.
Till slut sjunger de alla sommarsången "En vänlig grönskas rika dräkt". Liksom de gjorde så många gånger på den tiden, för rätt så länge sedan.
- Jag önskar er alla ett riktigt fint sommarlov, säger John-Olov.
Därute lyser rapsfältet i klaraste gult bortom röda knutar, och över hela den fagra scenen rör sig den blågula i försommarens lätta bris. Och nog är detta Sverige alltid, nu likaväl som då.
Så jobbar vi med nyheter