âEn rĂ€ttskaffens man som har betalat skatt och skött sig hela livet. Jag har varit en arbetargrabb frĂ„n början till slut".
Ja, det blir svaret nÀr jag ber den blivande 100-Äringen att beskriva sig sjÀlv.
Och nog ligger det nÄgon sanning i det.
Göte vÀxte upp i Vilbergen i Norrköping i en stor familj med elva syskon. Redan 14 Är gammal fick han jobb pÄ Snickerifabriken Kondoren som lÄg pÄ Nelinsgatan.
â PĂ„ den tiden fick man betala om man vill gĂ„ i skolan lĂ€ngre Ă€n sjundeklass. Jag var yngst utav elva syskon sĂ„ det hade vi inte rĂ„d med, sĂ€ger han och skrattar.
â Vi fick börja jobba sĂ„ tidigt som möjligt. MĂ„nga av mina syskon arbetade inom textilen.
Till en början arbetade han som spÄngrabb.
Ett jobb som innebar att köra skottkÀrra med trÀspÄn till en eldare som i sin tur drev en generator.
Göte blev kvar inom snickeriindustrin i flera Är.
â Det var ett jĂ€kligt tungt arbete.
Generellt var det annorlunda att vÀxa upp under 30-talet, berÀttar han.
â Förbi Kondoren lĂ„g lĂ€roverket och varje morgon hade nĂ„gon ritat hakkors pĂ„ asfalten. Hitler gapade och skrek. Mycket av det som hĂ€nde dĂ„ mĂ€rker man av i dag.
à ren gick och 1943 blev Göte inkallad i militÀren.
Grundutbildningen genomfördes i Linköping tills han blev fÀrdig skytt.
Att andra vÀrldskriget pÄgick runt om i Europa var inte nÄgot som skrÀmde honom nÄgot sÀrskilt.
â Vi som lĂ„g inne fick inte sĂ„ mycket information om kriget frĂ„n befĂ€len sĂ„ vi tĂ€nkte inte sĂ„ mycket pĂ„ det.
Efter arton mÄnaders lÄnga marscher och mödosamma övningar muckade Göte Àntligen och ÄtervÀnde till det civila.
Gifte sig med sin Marianne som han trÀffade tidigt i livet. Paret fick sedermera sonen Per och flyttade till Nyköping.
De sista Ären innan pensionen arbetade Göte som kranförare vid jÀrnverket i Oxelösund.
1989 gick flytten till Uppsala. DÀr bor han kvar Àn idag och trivs med att ha nÀra till sin son.
â Folk hĂ€r tycker att min dialekt Ă€r vĂ€ldigt konstig. Men det Ă€r en bra stad Ă€ndĂ„, skrattar Göte.
Dock har han en stark relation till hemstaden. Barnbarn och barnbarnsbarn bor i SvÀrtinge.
SjÀlv hÄller han fortfarande hÄrt pÄ IFK Norrköping och Sirius.
Hur kÀnns det att fylla 100?
â Jag bryr mig inte sĂ„ mycket om det faktiskt. Ă ren har gĂ„tt sĂ„ fort. Det Ă€r klart att jag inte Ă€r sĂ„ pigg lĂ€ngre men jag kan gĂ„ och handla sjĂ€lv och sköta min lĂ€genhet helt och hĂ„llet.
Vad skulle du sÀga Àr tricket för att hÄlla sig ung?
â Det Ă€r viktigt att hĂ„lla sig aktiv. Ăta ordentlig mat och motionera.
Tror du att det var det bÀttre förr?
â Man kan nog sĂ€ga att det var bĂ„de bĂ€ttre och sĂ€mre förr. DĂ„ var det de Ă€ldre som styrde och stĂ€llde. Det var stora barnfamiljer och som liten hade man inte mycket talan. Barnen kom i andra hand.
â Dagens ungdomar mĂ„ste kunna sĂ„ mycket om det digitala. Det kan inte vara lĂ€tt.
Hur har du upplevt det senaste Äret? Med corona och allt vad det innebÀr.
â Det Ă€r viktigt att hĂ„lla avstĂ„nd och sĂ„. Och jag Ă€r noga med handspriten.
â Jag har fĂ„tt kallelse att bli vaccinerad men vĂ€ntar tills de kan komma hem till mig för att ge sprutan.
Blir det tal om nÄgot 100-Ärsfirande nu dÄ?
â Det Ă€r mĂ„nga som hör av sig och vill komma men det gĂ„r inte. Det blir den nĂ€rmsta kretsen.
Göte har en nÀra relation till sin systerson Sören Lindell som tycker att det Àr synd att firandet blir i liten skala.
â Göte Ă€r sĂ„ rolig att prata med, sĂ€ger han.
â Han har ett otroligt kunnande om historia och kan berĂ€tta sĂ„ mycket hur det var förr i tiden.