Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Empati som en amöba

Införandet av tidsgränserna har ”skrämt bort” de inte fullt så sjuka personerna från sjukförsäkringen. De har gjort en kalkyl och kommit fram till att deras sjukdomstillstånd inte håller för en rejäl prövning mot arbetsmarknaden. Därför har de återvänt till jobb i god tid innan Försäkringskassan knackat på dörren. Det är bra. Att skrämma allvarligt sjuka med tidsgränser är mindre lyckat.

Norrköping2010-01-17 00:01
Göran Hägglund är socialminister och partiledare för Kristdemokraterna. I går satt han i Ekots studio och frågades ut av Tomas Ramberg. En stor del av intervjun handlade om den nya sjukförsäkringens s k rehabiliteringskedja. Det nya är att det sedan 1 juli 2008 införts tydliga tidsgränser för prövning av de sjukskrivnas arbetsförmåga. Under de första 90 dagarna är det som tidigare; sjukskrivningen prövas mot det jobb den sjukskrivne har. Mellan dag 90 och dag 180 ingår även andra tänkbara arbetsuppgifter hos den sjukskrivens arbetsgivare i prövningen. Efter dag 180 bryts banden till den sjukskrivens jobb/arbetsgivare. Arbetsförmågan testas mot hela den reguljära arbetsmarknaden. Antalet sjukskrivna och nytillträdande förtidspensionärer minskar nu kraftigt i Sverige. Från att tidigare ha legat i världstopp i sjukskrivningsligan parkerar nu Sverige på sjukskrivningsnivåer av europeiskt genomsnitt. Ekots Tomas Ramberg frågade Hägglund om det efter dessa förändringar inte fanns anledning för regeringen att slappna av lite? Sjukskrivningsläget är inte längre akut överutnyttjat. Många kvarvarande sjukskrivna och utförsäkrade upplever oro och ångest för sin framtida försörjning och rentav för sin existens. SVT-programmet Uppdrag Gransknings dramatiska reportage om den sjukskrivna kvinnan i Grängesberg som tog sitt liv under Försäkringskassans prövning av hennes arbetsförmåga har väckt många känslor. Den knappa forskning som finns på området ger stöd för att Hägglund och regeringen borde fundera på Tomas Rambergs fråga.
På uppdrag av Institutet för Arbetsmarknadspolitisk utvärdering har Pathric Hägglund skrivit rapporten ”Rehabiliteringskedjans effekter på sjukskrivningstiderna”. (15 januari 2010)
Jag ska inte här redogöra för hela den undersökning som redovisas i rapporten. Läs den gärna i sin helhet på ifau.se
I en avslutande diskussion i rapporten skriver Hägglund att resultaten i rapporten antyder att det sannolikt är ”individer som har något bättre hälsa och bättre förankring på arbetsmarknaden som påverkades av att tidsgränserna infördes. Under förutsättning att tidsgränserna upprätthålls är det därför rimligt att förmoda att populationen av sjukskrivna framöver kommer att bestå av individer med en i genomsnitt sämre hälsa och sämre förankring på arbetsmarknaden än dem som studerats i denna rapport. I sådant fall bör också en framtida utvärdering av rehabiliteringskedjan uppvisa en lägre effekt av tidsgränserna än den som uppskattats här.”
En översättning från byråkratiska underlättar läsbarheten. Det Pathric Hägglund antyder är:

 

  1. att blotta införandet av tidsgränserna har ”skrämt bort” de inte fullt så sjuka personerna från sjukförsäkringen. De har gjort en kalkyl och kommit fram till att deras sjukdomstillstånd inte håller för en rejäl prövning mot arbetsmarknaden. Därför har de återvänt till jobb i god tid innan Försäkringskassan knackat på dörren.

 

  1. De flesta av dem som är kvar i försäkringen är så pass sjuka att de inte kan försörja sig genom arbete; i vart fall inte utan stora insatser och utan långt utdragna tidsperspektiv.

 

 

  1. Att ”skrämma” dessa människor med utförsäkring kommer inte att nämnvärt minska deras behov av försörjning och stöd från det allmänna. Däremot kommer deras förtvivlan och vanmakt att öka.

 

Tydliga och generella tidsgränser är nödvändiga och funktionella i ett generöst och allmänt sjukförsäkringssystem. Den största fördelen är att tidsgränserna av egen kraft sorterar ut de inte fullt så sjuka från de mer påtagligt sjuka bland de försäkrade. Det är just detta som Pathric Hägglund antyder i sin rapport.
Tydliga och generella tidsgränser för de påtagligt/allvarligt sjuka är däremot inte bara onödiga utan rent kontraproduktiva. De som är kvar i försäkringen efter prövningar mot arbetsmarknaden både en och två gånger måste på goda grunder antas vara så pass sjuka att de inte kan jobba. De behöver inga kollektiva tidsgränser. De är i behov av individuellt anpassad vård för att om möjligt nå bot eller bästa möjliga lindring. På det här området har regeringen emellertid en blind fläck. Alliansens empati och psykologiska insikter förefaller vara i nivå med en amöbas.
Ekots Tomas Ramberg frågade i intervjun i går om KD av partitaktiska skäl lämnat sjukförsäkringsfrågan åt Moderaterna i regeringen. Göran Hägglund nekade lite halvhjärtat till att det var så. Men tyvärr tror jag Ramberg har rätt.  Jag känner Göran Hägglund som en såväl politiskt som psykologiskt begåvad och inkännande person. För sjukförsäkringens skull hade det varit bättre om Hägglund hade hållit i styrspaken i denna fråga.

 

 

 

 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om