Efter föredrag om dålig aptit stod matglädjen i centrum
NORRKÖPINGFrån det ena till det andra var det, minsann, på Äldredagen i Hörsalen.Först ett föredrag om gamla som tappar aptiten, sedan ett helt annat som formligen överflödade av matglädje.Och där man också fick veta, vad det allra mest östgötska i matväg är.
Ja, faktum är att under en livstid sätter man i sig ca 50 ton mat - 0,5-1 ton om året. Inte helt oväsentligt då, vad dessa 50 ton egentligen utgörs av.
- Ät 5-6 gånger om dagen, sa Birgitta Elwing. Själv äter jag jättemycket. Jag är så förtjust i mat.
Det var ett, om man så vill, anti-anorektiskt föredrag. Fast tjock ska man inte bli, och det behöver man heller inte.
Nu handlade det inte i första hand om kostråd, även om ett och annat sådant också slank med. I stället började Birgitta Elwing, östgöte bevars och bosatt i Åtvidaberg, med lite östgötamat.
<b>Mest östgötskt</b>
Vet ni vad som är det mest östgötska i den vägen? Nej, det är inte ostkakan, och heller inte lingonsylten till strömmingen - för sådant har ju smålänningarna också.
Men den färsksaltade gurkan, den är östgötarna ensamma om. En vacker dag i förra seklets början slogs det vad bland arbetarna på Sjömaskinsverkstaden i Motala om vilket det vanligaste smörgåspålägget där var. Och jodå! - ni gissade alldeles rätt, det var just denna saltgurka.
Ja, och sen så har ju Västerlösakorven sin särskilda historia liksom Hagdahls kokbok har sin, helfestlig dessutom - men det får ni kanske höra någon annan gång. Här är ju så mycket annat, som också ska få plats i tidningen.
Kostråden har ändrats genom åren. Mot slutet av 1800-talet rekommenderade Kungliga Medicinalstyrelsen att arbetarna skulle äta mer av proteinrikt kött - och mindre potatis, grönsaker och frukt.
Av det sistnämnda blev de nämligen inte så starka som behövdes. Haken med detta goda råd var "bara" att arbetarna inte hade råd med köttet, men väl med rotsakerna.
Birgitta Elwing avvisade föreställningar om att det i största allmänhet åts fetare förr. På 1890-talet hade man inte den tillgången på fet mat, däremot fanns det gott om rotfrukter. Och maten åts på den tiden i allmänhet kokt.
Genom åren har ju sedan även matvanorna förändrats. Mellan 1920 och 1990 ökade snittmänniskans ostkonsumtion med 360 procent, frukt och bär 260 procent, grönsaker 210 procent. Konsumtionen av mjölk, potatis och bröd minskade däremot med 40-45 procent.
Fem grönsaker/frukter bör man äta om dagen för att må bra. Fibrer måste man ha, och därvid är en enda apelsin lika bra som tre glas juice. Men visst, det är ju så gott med juice - så varför inte?
Så sent som häromdagen gjorde Birgitta Elwing en ny upptäckt, när hon lagde mat åt familjen: Rödspättan behöver, trots all sekelgammal visdom i den frågan, inte alls paneras när den steks. Den blir, faktiskt, jättegod ändå. Ingen dum upptäckt alls, med tanke på hur mycket extra stekfett som paneringen drar in.
Och äta det bör man, för annars så dör man.
<b>Språngfika</b>
- Fem-sex gånger om dagen, och barn behöver oftare ändå. En språngfika på förmiddagen kan man gott unna sig.
Men för all del, man ska ju inte bara äta. Röra på sig behöver man också, framgick det.
- Minst en halvtimme om dagen, promenader är bra. Själv går jag aldrig i rulltrappor. Om man har ont någonstans kan det ju också vara bra att jobba emot det.
- För hundra år sedan hade barn fysisk aktivitet i skolan en timme om dagen, nu är det en och halv timme i veckan. Den som inte har tid för motion, den måste förr eller senare avsätta tid för sjukdom.
Birgitta Elwing har gått i pension från landstinget och påstår sig vara 70 fyllda. Hon berättade också en del om sina Norrköpingsrötter, som må vara utanför ämnet men som vi inte kan avhålla oss från att förmedla:
- Min morfar Carl Granander hade köttbutik i Sveahallen, och på 1800-talet sålde hans farmor, gumman Hök, kött ute på torget. Också morfars syster och svåger hade köttbutik i hallen. De hade slakteri in på gården invid Gamla torget, och bodde ut mot torget.
- Morfar gjorde själv leverkorv och wienerkorv, långkorv kallade jag dem för som liten. När mamma och jag hälsade på i Norrköping mötte han med droska vid stationen, och sedan skar han korvskivor åt mig. Varje butik hade sin speciella korv på den tiden.
Men nu lever vi i en helt annan tid, där det bland annat framgår av kostvaneundersökningar att kvinnor äter mer grönsaker och frukt än män.
<b>Tankeställare</b>
Birgitta Elwing serverade dock en liten tankeställare till köttslukare av manssläktet, som föraktfullt meddelar att "grönsaker det är kaninmat".
- De borde tänka mer på, hur kaninhanar faktiskt är.
- För hur är de egentligen? Jo, de är viga och rörliga. De saknar helt kulmage. Och de har stor sexuell kapacitet, påpekade Birgitta Elwing.
Som gick hem storligen bland den starkt kvinnodominerade publiken, väl främst bestående av personal från Norrköpings kommuns äldreomsorg.
För evenemanget svarar kommunen, tillsammans med pensionärsföreningar och hälsouniversitetet.
<B>JAN NORDSTRÖM</B>
<span class=rub>En ond kostcirkel man vill sätta stopp för</span>
<span class=ing>NORRKÖPING
Att rätt ta hand om gamla som tappar aptiten, och det innan det gått för långt - om detta handlar ett projekt, som det rapporterades om på Äldredagen.</span>
Många gamla kommer vartefter in i en ond cirkel. De mår inte riktigt bra, börjar äta mindre, mår ännu mindre bra, får nedsatt näringsstatus och immunförsvar osv osv.
- Vi är bra på att ta hand om folk, som kommit in i den cirkeln. Men har varit dåliga på att möta dem innan de kommer dit, sa Yvonne Wengström, dietist på Sandbyhov.
I det tvååriga projektet deltar Sandbyhovs och Åby vårdcentraler samt hemtjänst i Eneby och Kvillinge. Personalutbildning har genomförts.
Ett centralt inslag är, att man regelbundet väger de gamla (och här handlar det alltså om gamla inom ramen för kommunens omsorg).
När någon gått ner 10 procent på ett halvår, då ska man slå larm.
Synpunkter från de gamla om deras måltider har också hämtats in. "Gegga inte ihop maten" har därvid varit den vanligaste anvisningen till den personal, som svarar för maten åt dem.
Så jobbar vi med nyheter