Åke Bjurhamn och Lars Vilks var vänner i cirka 40 år. Vilks har ställt ut på Galleri Kronan i Norrköping, senast 2010.
Bilen som Vilks och två poliser färdades i kom över på fel sida och krockade med en lastbil. Alla tre i bilen dog. För Bjurhamn är det en overklighetskänsla kring att Vilks är död och sättet han dog på. Han kan inte begripa hur det kunde gå så illa med den säkra bil han sett vid Vilks besök i Norrköping.
– Jag trodde inte att det var sant. Jag har fortfarande inte begripit. Jag har känt karln i nästan 40 år, säger Åke Bjurhamn när han tar emot i sin ateljé i Kronan, där också Lars Vilks ställt ut på galleriet två gånger, senast 2010.
Då, 2010, ställde Vilks ut under sitt alias Gaston Zucca, och polisen bevakade lokalen, då Lars Vilks levde under ständigt hot, efter att ha ritat profeten Muhammed som rondellhund 2007. 2015 kom attentatet i Köpenhamn.
Åke Bjurhamn har känt Lars Vilks sedan denne stöttade honom under rabaldret kring Bjurhamns "Painted Stones" i Linköping i slutet av 70-talet, målade stenar ute i naturen. Vilks har själv byggt Nimis, ett stort konstverk av drivved i Kullabergs naturreservat i Skåne.
Bjurhamn har besökt Nimis tillsammans med Vilks, och också ställt ut Vilks ytterligare två gånger, varav en gång i Linköping.
Framför allt hade de en privat vänskap, säger Åke Bjurhamn, och Vilks var med på två kulturmiddagar hemma hos Bjurhamn, senast för ett par år sedan, åtföljd av livvakter. Bjurhamn beskriver Vilks, som bodde hos honom när han var i Norrköping, som skärpt och rolig.
– Vi hade samma humor. Lars Vilks var vansinnigt rolig. En otroligt kul kille. När man satt och pratade med honom – man skrattade hela tiden.
Under åren som Vilks på grund av hotbilden efter Muhammedteckningarna hela tiden flyttade kunde Bjurhamn inte ringa till honom, men de höll kontakten via mejl. Och han minns ett särskilt samtal:
– Jag frågade honom rent ut att "om du hade vetat vad som skulle hända, hade du ritat de här teckningarna då och låtit ställa ut dem?". "Nej", sa han.
– Hela hans liv förstördes ju av det här, säger Bjurhamn som beskriver åren på flykt som "fjorton år i fängelse".
Hur klarade han det här?
– Jag tror han fann sig i situationen. Efter attentatet i Köpenhamn blev det mycket klart hur farligt det var. Men han knäcktes inte.
Efter Vilks död kommer nu hyllningarna. Men i många år var Kultursverige tyst, säger Åke Bjurhamn med en viss bitterhet i rösten.