”Dagarnas skum” är illustrationen av ett vanligt konstnärligt problem. Ibland står det artistiska i vägen för innehållet. I den här filmen blomstrar den färgsprakande surrealismen från alla håll och kanter. Kulörer, rörelser, humor och fantastiska absurditeter är alla underbara men historieberättandet blir omständigt. Ingenting i den här filmen är speciellt enkel, på gott och ont. Medan det är en visuell fröjd att se filmen berör den inte djupt. Karaktärerna är hipsterkarikatyrer vilket inte ger möjlighet till kraftigare relation till dem.
Colin är en välbärgad man som bor med sin alltiallo Nicolas. I deras lägenhet finns en dörrklocka som beter sig som en kackerlacka, ett pianocktail alltså piano som serverar cocktails, maträtterna är gastronomiska konstverk och så en liten människa som gestaltar en husdjursråtta. Colin träffar Chloé, de blir kära och gifter sig. Sedan drabbas Chloé av en udda sjukdom, en näckros växer i henne lunga. Sjukdomen kräver att hon är omringad av blommor hela tiden vilket anstränger parets ekonomi. Samtidigt finns en sidohistoria om Chick, vän till Colin, som ruinerar sig på grund av sitt stora intresse för författaren Jean-Sol Partre.
Har du inte läst boken kan du ana en otrolig explosion av poesi. ”Dagarnas skum” är inte nära besläktat med något annat som finns ute idag. Det är en förbluffande, säregen modern saga som utmanar klassisk filmberättande. Däremot hade jag önskat lite färre scener menade att förbluffa och några fler scener med substans för att minska avståndet till karaktärerna. En bra saga ska absolut häpna sin publik men också närma sig den.