Deras jobb: hjälpa folk med psykiska problem

Personer med ett psykiskt funktionshinder står alltför ofta utanför samhället. Ofta oförmögna att delta i arbetslivet, isolerade och rädda för att ta kontakt med andra människor.
- Det är en stor ensamhetsproblematik för många, förklarar Maj-Lis Åkerlind.
Sedan ett år tillbaka har hon och Stig Harling arbetat som personliga ombud för psykiskt handikappade i Norrköpings kommun.
På uppdrag av regeringen utformade socialstyrelsen för drygt två år sedan hur arbetet skulle vara upplagd. Det övergripande ansvaret för verksamheten ligger hos länsstyrelsen.

20 personer
De har ingen myndighetsutövning, arbetar bara efter klientens uppdrag och ser till att personen får det som den har rätt till. I Norrköping är det idag 20 personer som har kontakt med personligt ombud. De träffas så ofta som personen behöver, samtalar eller hjälper bland annat till vid möten, med ekonomi och sysselsättning.
- Vår uppgift är helt enkelt att slussa ut de här personerna så att de själva kan söka den hjälp de behöver. Att förmedla kontakter till samhället så att de till slut inte ska behöva vår hjälp.
Ett stort problem för personer med psykiskt funktionshinder är att de sällan har det nätverk av vänner, anhöriga eller kollegor som är så viktigt för det psykiska välbefinnandet. Och diskussionen som just nu förekommer i media förstärker problematiken ytterligare.

Många funderingar
- Det skapar många funderingar. Tankar som; syns min sjukdom utanpå, och tror mina grannar och vänner att jag också kan göra något sådant, är tankar som lätt kommer upp när de ser löpsedlar och tidningsrubriker som kommit upp den senaste tiden, berättar Stig Harling.
De är också rädda för att attityden till psykiskt sjuka ska bli hårdare från allmänheten.
- Men förhoppningsvis ger det här den effekten att de förstår att man inte kan eller får dra ner för den här gruppen. När psykiatrireformen genomfördes 1995 satsade man stort i Norrköping. Det är fortfarande ganska bra men man ser att det sakta börjar bli en tillbakagång av resurser för den här gruppen.
För just den här gruppen är något som kallas närhetsprincipen mycket viktigt. Vid psykiatrireformens början fanns tre dagverksamheter i Norrköping. Idag finns bara två kommunala dagverksamheter och för många kan det vara svårt att ta sig dit.

Samma måttstock
- Man kan inte ha samma måttstock när man granskar en sådan här verksamhet. Den ena dagen är inte den andre lik för personer med psykiskt funktionshinder och därför är behovet varierat. Men det måste finnas valmöjligheter även för de här personerna.
Även kvällstid har aktiviteterna blivit färre. Personer i gruppboende har sysselsättning men få andra aktiviteter finns kvar. Verksamhet med personliga ombud kommer dock att fortsätta. Kommunen uppskattade att drygt 90 personer skulle behöva personligt ombud innan verksamheten startade. Hittills har man i Norrköping haft drygt 45 personer.
- Vi brukar kalla det att det är klienten som är dirigenten. Om någon bara vill prata eller om det är något annat man känner att man behöver ha hjälp med för att klara vardagen så får de gärna kontakta oss. Även om det är någon som känner någon som behöver hjälp. Men vi arbetar bara på den egna personens villkor, poängterar de båda.

Information till våra läsare

Deras jobb: hjälpa folk med psykiska problem