Parallellt med arbetet med Inre hamnen har ett flerårigt konstprojekt pågått med centrum kring Södra kajen och Syltenområdet. Det är konstnären Åsa Jungnelius som står bakom "Den inre världsutställningen" där hon tagit avstamp i den konst- och industriutställning som anordnades i området 1906.
Utställningen innehåller 20 paviljonger bestående av fysiska platser och aktiviteter i hela Norrköping och som har öppnat i etapper sedan 2021 då startskottet gick för den första paviljongen, "Energier" som utspelade sig i Bråvallaverket.
På lördag (16 september) sker den officiella invigningen. Platsen är Södra kajen och det hela börjar klockan 12. Då öppnar projektet i full skala med ett program som sträcker sig över tre helger där en rad aktörer kommer att delta.
Uppdragsgivaren är Norrköpings konstmuseum där Mattias Åkesson är konstintendent. Han menar att det i uppdraget legat att aktivera och skapa nyfikenhet kring en plats som varit ganska svår eftersom det är relativt oanvänd yta.
Hur länge de olika paviljongerna kommer att finnas på plats är också svårt att säga.
– Vissa paviljonger är mer tillfälliga medan andra har längre livslängd men i dagsläget kan vi inte säga att något är permanent eftersom Södra kajen är ett utvecklingsområde och vi vet inte vart det tar vägen, förklarar Mattias Åkesson:
– Utifrån vårt perspektiv har det här varit ett av de mest utmanande, komplexa och spretiga men också mest spännande projekten som vi gjort just för att det är så mycket som ska integreras och innehåller så många samarbetspartners.
Vi träffar konstnären Åsa Jungnelius på Södra kajen. Hon har just instruerat elever från De Geer och Lunnevads folkhögskola om de skålar de ska hjälpa till att skapa – av lera från Bråviken.
– Så länge det finns människor kommer det att behövas kärl. I dem kommer vi att bjuda på Den inre världsutställningens kaka som är gjord tillsammans med Nelins konditori. Alla Norrköpingsbor som vill får vara med och göra den här kollektiva Norrköpingsservisen. Den kommer att brännas med spån här inatt.
Hon har bjudit in många människor i projektet.
– Jag är väldigt intresserad av sociala rum men är ju också skulptör, jag skapar rumsligheter och ser mig som en medskapare i att sätta igång det relationella, förklarar Åsa Jungnelius.
– Jag vill göra konstnärliga gestaltningar där människor lever och vistas men också visa att hur rummen är utformade ändrar hur vi är mot varandra. Det här är ju en temporär konstnärlig gestaltning så det permanenta är det som sätter sig i oss.
Efter invigningen lämnar hon över stafettpinnen till Norrköpingsborna.
– Det viktiga här är också att det börjar växa av sig självt. Men jag har mött så många bra personer längs vägen så jag är säker på att jag kommer att vara i fortsatt relation med Norrköping.
Även för henne har det varit ett ovanligt projekt.
– Det har verkligen vuxit fram. Uppdraget till mig har ju varit att göra ett processbaserat konstnärligt verk. När man gör det och låter platsen och mötena med de olika människor och material som man hittar här faktiskt vara med och forma det, då ställer man till det i systemet. Men vi står ju här nu, ler Åsa Jungnelius som också tycker om vad hon ser i Norrköping.
– Här finns ett slags mod att testa nya vägar för man har klarat sig ur flera kriser genom att vara modiga, jag tycker att det är få mellanstora städer som visar sådan framåtanda som Norrköping visar.