Kampanjen ”Med hiv sökes” pågick under hela vecka 48, på nationell nivå. Farhad Mazi Esfahani på Hiv-Sverige har ansvarat för kampanjen. Han berättar att fördomarna fortfarade, år 2016, lever kvar i många. Inte alla, men i många.
Men fördomarna är helt meningslösa.
– Dagens behandling är så effektiv att man inte kan överföra hiv till någon annan. Hiv är inte ett hinder för någon i livet. Man ska kunna jobba med precis vad man vill. Hiv berör oss alla, det finns personer som lever med hiv i vår omgivning och vi måste prata om det.
Farhad Mazi Esfahani berättar att det är många som aldrig vågar berätta att de har hiv. Rädslan för omgivningens reaktioner är för stor.
– Men det finns sjuksköterskor som lever med hiv. Det finns slaktare och barnskötare. I arbetslivet är det väldigt få som berättar att de har en kronisk sjukdom av rädsla för hur andra ska reagera, trots att hiv i sig är inget som begränsar dem i arbetet.
– Det finns exempel på personer som blivit av med både sina jobb och kontaktnät efter att ha berättat. Men hiv ska inte vara ett hinder för någon.
Farhad Mazi Esfahani berättar att många som lever med hiv uppger att de inte känner att de kan vara sig själva fullt ut. Informationen kommer bland annat från en stor studie från Folkhälsomyndigheten, vid namn, ”Att leva med hiv i Sverige – en studie om livskvalitet hos personer som lever med hiv”. Där ställdes bland annat frågor om hur öppen man är med sin hivstatus.
– Det framkom att det är väldigt få som känner att de kan vara sig själva på arbetet, enbart en av tio. De flesta som är öppna är det med en liten krets människor. Till exempel närmaste vännerna och familjen.
Farhad Mazi Esfahani påtalar också att det är viktigt att arbetsgivarna drar sitt strå till stacken och skapar tolerans och förståelse.
– Att få vara sig själv är en mänsklig rättighet och där har arbetsgivaren ett ansvar att uppmärksamma varje anställd och se till att alla är lika välkomna på arbetsplatsen.
En anledning till att många inte vill berätta kan vara den stämpel som massmedia skapade i samband med skriverier kring hiv under 80 och 90-talen.
– Det blev en skrämselpropaganda som skapade en rädsla som sitter kvar. Självstigma och tidigare dåliga erfarenheter eller dåligt bemötande färgar mångas upplevelse av en situation och det bidrar till att många låter bli att berätta, säger Farhad Mazi Esfahani.
Samhällets kunskaper kring hiv är begränsade. Det i sin tur kan leda till ökade fördomar.
– Fördomar grundar sig väldigt mycket i rädsla och för att bryta rädsla måste man börjar med sig själv. Hiv är ingenting att vara rädd för. Okunskap och fördomar är tusen gånger mer smittsamma än vad hiv är, säger Farhad Mazi Esfahani.