De hade änglavakt
NORRKÖPING: De tänkte åka före ovädret men hamnade mitt i det.Helt plötsligt föll ett träd över bilen.- Hade det bara hamnat en liten bit åt något håll hade någon skadats. Nu undkom vi alla så gott som oskadda, berättar Carina Matsson från soffan hemma i Norrköping.
Hemma i soffan känns olyckan overklig, men värk i nacke och rygg påminner om stormen och trädet som föll över bilen.- Jag trodde att jag kört på något. Det bara tog stopp, förklarar Håkan här med Ida och Carina Mattsson. Foto: Janne Forsby
Foto: Fotograf saknas!
- Det känns inte som att det hänt oss, framför allt inte när man ser bilder på bilen. Då kan jag inte förstå att vi satt i den. Det är overkligt, säger Ida som fyller 18 år om bara några dagar.
Det var vid lunchtid i söndags som familjen med dottern Ida, mamma Carina och hennes sambo Håkan Nockmar skulle åka hem efter att ha hälsat på Carinas mamma utanför Ulrika.
- Vi satt och tittade på tv om ovädret och tänkte väl att vi skulle åka innan det kom hit. Vi tyckte inte att det blåste när vi åkte, berättar de.
Men hemfärden höll på att sluta med förskräckelse. Vägen mot Linköping var blockerad och de fick vända om. Istället tog de Rimforsavägen.
- Jag körde kanske bara 60 km/tim när det tog stopp. Jag trodde först att jag kört på något, innan jag tittade bakåt, minns Håkan.
Han körde och hade Carina bredvid sig. Bakom henne satt Ida. När det stora trädet föll över mitten av bilen var det ingen av de tre passagerarna som förstod vad som egentligen hände.
- Helt plötsligt hade jag taket framför mig, jag fick panik och bankade på det, berättar Ida och undrar hur hon kom ut ur bilen. För ut kom hon och det fort.
- Jag kunde ju inte vara kvar, dessutom ville jag se hur det gått för mamma. Jag såg ju inte henne och var rädd att hon fått trädet över sig.
Hon minns svagt att hon tog sig ut ur bilen genom fönstret på förarsidan och att hon sprang runt den.
Carina minns att hon helt plötsligt satt med huvudet nere vid knäna. Det nertryckta taket har tryckt ner både henne och Håkan mot golvet. Båda kröp ut genom dörren på förarsidan.
De skrattar åt hur de kom ut, hur länge de alla tre sedan fick ligga på Universitetssjukhuset i Linköping med stödkragar så att de bara kunde titta i taket. Men skrattet blandas med funderingar över vad som kunde ha hänt. Och det blir extra tydligt när storasyster Johanna kommer hem. Hon har bara pratat med dem i telefonen efter olyckan. I soffan mellan Håkan och Ida kommer tårarna.
- Jag gråter av glädje över att det gick så bra, men det kommer så mycket "tänk om", förklarar hon och kramar Ida.
- Vi hade verkligen änglavakt, säger Carina och riktar ett tack till den kvinna som kom i bilen efter. Hon skjutsade dem till Universitetssjukhuset. Räddningstjänsten kom en lång tid efter att familjen lämnat den demolerade bilen.
Vid elvatiden i söndags kväll kom de tillbaka till lägenheten i Norrköping. Att de verkligen kom undan så gott som oskadda är en gåta för dem alla.
- När jag såg bilen i dag (läs i går) kunde jag inte förstå att vi suttit i den, säger Håkan.
Så jobbar vi med nyheter