I torsdagskväll förra veckan bestämde sig Helena och Madeleine att de ville se åttondelsfinalen i fotbolls-VM mellan Sverige och Schweiz på plats i Sankt Petersburg. Men vägen till Krestovskij-stadion blev något krokig.
– Ja, det kan man säga, säger Helena och skrattar.
På fredagseftermiddagen hade de bokat matchbiljetterna och även flygbiljetterna som skulle ta dem från Arlanda till Helsingfors, därifrån var tanken att färden skulle gå vidare i en hyrbil.
– På måndagen när vi skulle hämta hyrbilen fick vi vetskap om att inget hyrbilsföretag i Finland släpper iväg sina hyrbilar in i Ryssland. De första taxichaufförerna vi pratade med ville ha 10 000 kronor bara för att köra oss till ryska gränsen. Det kände vi var väl dyrt, berättar Helena.
Till sist fick de tag i en estländsk chaufför som körde dem de 19 milen till gränsen för 2 000 kronor.
– Där hamnade vi i ingenmansland och fick visa passen ett antal gånger under de tre timmar det tog innan vi kom in i Ryssland.
Väl inne i fotbolls-VM:s värdland var det ytterligare 19 mil kvar till Sankt Petersburg.
– Vi ställde oss och liftade och fick napp nästan direkt. Kvinnan som körde oss kunde förstås ingen svenska och heller ingen engelska. Efter några mil ringde hennes dotter och berättade att hennes mamma inte kunde höra oss längre. Istället tog hon oss till staden Viborg, där hon hjälpte oss att förstå alla kyrilliska bokstäver.
Färden gick vidare med tåg och på måndagen, dagen innan matchen, var duon från Norrköping och Norberg framme vid sitt mål. I alla fall var de i rätt stad.
– En taxichaufför hjälpte oss och åkte runt i Sankt Petersburg tills vi hittade ett hotell med ett ledigt rum.
Problemen fortsatte på matchdagen.
– Alla åskådare är tvungna att ha ett speciellt fan-id. Det visste vi och hade skickat våra bilder i förväg. Men det var en galen lång kö till utlämningen. När vi stått i kön i flera timmar, meddelade de att kontoret skulle stänga. Madeleine började låtsasgråta och vi fick våra id, säger Helena och skrattar igen.
Inne på arenan fick de två kanonplatser på ena kortsidan.
– Det var verkligen stort och värt allt krångel för att komma dit. Vilken känsla med en fullsatt stadion med 64 000 åskådare och vilket drag när Sverige vann, det var det bästa av alltihop. Tur att det inte blev förlängning, då hade vi missat vårt tåg tillbaka till Helsingfors.
Så hemresan gick smidigare?– Ja, det var inga problem, även om vi fick springa till tågstationen. Vi landade på Arlanda klockan 07.00 imorse, säger Helena på onsdagseftermiddagen.
Åker ni till kvartsfinalen mot England?– Ha, ha. Nej, den ser vi framför tv:n. Nu får det vara nog med äventyr ett tag framöver, säger Helena Gustavsdotter.