Det är de där speciella stunderna som man måste stanna upp att njuta av; som att ta körkort, resa, göra något speciellt med kompisarna och dejta någon man gillar. De där småsakerna som förgyller vårat stressiga och hektiska vardagsliv. Allt det som faktiskt är jättekul fast vi inte tänker på det. Sådant som man tar för givet som man faktiskt borde lära sig att uppskatta.
För rätt som det är så är stunden förbi och inte förrän då inser man vad man glömde bort att njuta av. Jag har alltid varit urkass på att leva i nuet. Antingen fastnar jag i det förflutna eller hakar upp mig på framtiden. Och det som sker just nu glöms helt enkelt bort.
Det är helt nyligen som jag har insett vad vi alla går miste om för att vi inte stannar upp och fångar dagen. För cirka två månader sedan började jag dejta en helt underbar kille som jag helt enkelt föll för. Tror ni att jag levde i nuet och njöt av att vara nykär och glad?
Nej jag gjorde som jag alltid gör; hakade upp mig på saker vi redan gjort, oroade mig inför imorgon och överanalyserade varenda liten detalj. Rätt som det var är allt över och kvar står jag och klandrar mig själv för att jag inte uppskattade det vi hade när vi hade det.
Denna sorgliga händelse fick mig att börja se över resten av mitt liv och alla andras för den delen också. Jag insåg att jag aldrig pratar om saker som händer just nu (inte på sekunden nu utan just nu i livet) utan bara om saker som redan hänt eller ska hända. Det gäller nog många fler än bara mig.
Så varför haka upp sig på saker man ändå inte kan påverka? Då är det både roligare och nyttigare att leva i nuet istället för oroa sig. Lev i nuet! Fånga dagen! Det tänker jag försöka göra i alla fall. Kommer jag att lyckas? Tja… Det får tiden utvisa.