– I dag är antalet återstående öppna ärenden 322 stycken säger Elin Danielsson, gruppchef för avdelningen för brott i nära relationer. Det innebär alltså att den tolvveckors satsning som gjorts gett resultat med cirka 175 hanterade ärenden. Vissa brott har också kunnat lösas helt.
– Satsningen genomfördes eftersom vi i vår grupp som jobbar med brott i nära relationer och barnutredningar kunde se att vi hade allt för mycket ärenden som ingen jobbade med och det kändes inte alls bra, säger Elin Danielsson.
Förhoppningen var att komma ner till under 400 öppna ärenden efter att de fem extra utredarna gjort sitt i samarbete med resten av arbetsgruppen. Resultatet blev alltså bättre än förväntat.
Nu har satsningen avslutats, men Elin Danielsson hoppas på en fortsättning.
– Jag, tillsammans med förundersökningsledaren i vår grupp tycker såklart att 325 öppna ärenden är alldeles för mycket. Det är fortfarande inte okej att ha så många öppna ärenden, även om vi kommit en bit på vägen. Det här är ärenden där människor mår väldigt dåligt. Det finns också risk att de drabbade fortsätter utsättas för brott, säger hon.
Utredningar av brott i nära relation är ofta en komplicerad historia.
– Det problemet vi ofta lever med är att vi har en målsägande som i inledningskedet är villig att prata med polisen. Sen när det gått någon eller några dagar och det sjunkit in är det lätt att man inte vill gå vidare med anmälan. Man måste komma ihåg att det här handlar om att anmäla någon som man på många punkter älskar, säger Elin Danielsson.
Utan målsägandes medverkan kan det vara väldigt svårt att bevisa vad som faktiskt hänt.
– Brotten sker ofta i hemmet. Vid en misshandel på stan har du oftast vittnen. Det här är mycket svårare att utreda på det viset. Det sätter stor press på utredarna att få folk att berätta trots att det kanske gått en tid. Skynssamhetsaspekten är otroligt viktig i våra utredningar.
Bevisningen kan ligga på så väl utdrag från telefonlistor som fotografier, eller om man berättat om händelsen för någon närstående.
– Eller så kan man gå på vad till exempel grannar hört eller gjort för iakttagelser, säger Elin Danielsson.
Hon hoppas nu på fler resurser så utredningarna kan fortsätta i samma takt.
– Vi jobbar på men det här måste ha en fortsättning. Om du frågar mig så anser jag att resursen i gruppen är för låg. Jag jobbar hela tiden för att vi ska ha mer resurser i gruppen, säger hon.