Noble Jones första långfilm och förmodade kärleksprojekt har ett litet problem. Den är för gullig och putslustig. För den film han själv valt att skriva, regissera och vara kinematograf för är ett utmärkt drama som kunde blommat än mer om lustigheterna inte gjorde den mer ordinär. Huvudkaraktärerna har ett rikt spektrum av liv bakom sig som är fascinerande. Långt mer än huruvida de är roliga eller inte. Konsekvent men samtidigt inkonsekvent väljer Jones att skippa förbi viktiga delar för snabbt men stanna lite för länge i andra delar.
Ed lever isolerat i en amerikansk småstad där han har en ordnad tillvaro av rutiner. Den mesta av tiden är han hemma framför sin dator eller i fåtöljen framför tv:n. Kontakten med omvärlden består främst av telefonsamtal med sonen Brian där far kör långa monologer om vikten av att vara redo för vad som helst. Ed är nämligen en överlevnadsexpert. Sådan som i amerikansk folkmun kallas ”prepper”. Eller konspirationsteoretiker som de flesta i Sverige skulle kalla en man av hans övertygelser. I livsmedelsbutiken betalar han sina utgifter med check. Där fångar hans öga Ronnie, en kvinna som betalar sina inköp med kontanter. Något som får Ed att tro att han hittat en själsfrände. Så på ett tafatt sätt försöker han knyta an till henne. Men Ronnie som liksom Ed är en ensam människa har famnen öppen ganska snabbt. ”The Tomorrow Man” skildrar ensamheten och törsten efter mänsklig kontakt väldigt väl. Den som förstår ensamhet förstår också varför Ronnie ändå öppnar sig för Ed. Varför hon inte tar avstånd.
Både Ed och Ronnie är märkta av livet på olika sätt. De har blivit formade av sina upplevelser, en process som gör äldre människor mer intressanta som rollfigurer på film. Tyvärr stannar Jones kvar vid det mer alldagliga hos paret, deras kärleksrelation. ”The Tomorrow Man” marknadsförs som en romantisk komedi, vilket den tyvärr alldeles för ofta försöker vara.
När filmen är som bäst påminner den om ”Broken Flowers” i ton och känsla. Den fångar livet på ett strålande sätt med de bekymmer och glädjeämnen som får hjulen att snurra. Men så liksom sin protagonist Ed famlar den tafatt för att hålla tillbaka sin briljans. En stor del till varför ”The Tomorrow Man” fungerar är John Lithgow och Blythe Danner i huvudrollerna. Speciellt Lithgow mantlar både paranoian och alldagligheten hos den äldre mannen. Inkonsekvensen, logikbristerna, hans känslostormar åt olika håll. Till och med en osannolik kärleksscen blir rimlig i hans gestalt.