Bäst på att vara sämst
För ett par månader sedan blev en ung man knivmördad när han skulle ta ut pengar från en automat. TV-bilderna från mordplatsen på Hisingen har fastnat i minnet. Nedklottrade väggar, skitiga och trasiga busshållplatser, skräpigt på marken och gråtrista hus. Mördarna var – om jag minns rätt – ännu yngre män från området. Bildsättningen formligen skrek ut budskap om misslyckad social ingenjörskonst.
Carin Götblad är polismästare i Stockholm. Tidigare i veckan presenterade hon en utredning med förslag om hur rekryteringen till kriminella gäng ska försvåras. Ett angeläget ämne förstås. Götblad har en del intressanta förslag. Mitt huvudintryck är likafullt att hon föreslår en hoper nya samverkansinsatser i stället för att satsa stenhårt på kärnan.
Tidigare fanns slummen i innerstäderna. Slummen byggdes bort. Men den försvann inte. Den flyttades ut till vissa förorter. Svensk slum håller förstås en betydligt högre standard än slummen i riktigt fattiga länder. Alla de människor som bokstavligen bor på soptippar och i plåtskjul skulle utan tvekan betrakta en sliten trea i en grå och nedkörd svensk förort som värsta lyxtillvaron.
De ungefär 5000 unga män som Carin Götblad bedömer vara i riskzonen för att fastna i allvarlig kriminalitet jämför sig emellertid inte med soptippsboende medmänniskor i Indien eller Indonesien. De jämför sig med hur andra som bor i Sverige har det. De ser på sina omgivningar, på sina bekanta, på sina skolor och på sina försörjningsmöjligheter. Det de ser är misär. Det de känner är hopplöshet. Människan är dock ett anpassningsbart djur. För att inte gå under så skapar vi mer positiva bilder av vår situation. Man taget vad man haver, sa redan Kajsa Warg. Kan vi inte bli bäst på att vara bäst så kan vi kanske bli bäst på att vara sämst.
Inga samverkansgrupper i universum kan bryta den nedåtgående spiralen. För att säga det tydligt; det finns naturligtvis inga universalinsatser som kan eliminera kriminalitet, misär och elände. Men det går att göra betydligt bättre ifrån oss än vad vi gör i dag.
Carin Götblad föreslår att de unga män som åker fast för brott ska tas på större allvar. De ska dömas till insatser som kombinerar straff med möjlig mental och social upprustning. De bör hållas separerade från andra och mer yrkeskriminella, dömda personer. Det är ett bra förslag. I tisdags lyssnade jag på Roland Janson från Göteborg. Har talade på Folkets Hus i Skärblacka. Roland är en ärrad kämpe och skådis med stark klasskänsla och moral. Han talade bl a om de på sin tid beryktade värstingseglatserna där unga kriminella män fick tjänstgöra som matroser på långväga sjöfärder. Roland Janson sade sig inte ha något emot dessa utskällda seglatser. Att en del av dem spårade ur – de kriminella tog befälet – ska inte lastas pojkarna som myndigheterna hade placerat på båtarna. De sociala myndigheterna hade helt enkelt bemannat båtarna på ett helt tokigt sätt, sa Roland Janson. Det var för ont om erfarna och hårdföra matroser. Och för gott om nervösa psykologer och praktikanter. Jag tror att Roland Janson har en poäng. Ordning och reda är helt grundläggande för arbete på det här fältet.
Vore jag socialminister skulle jag satsa stenhårt på två strukturella reformer. För det första skulle jag i samverkan med de allra bästa på fältet etablera några riktigt bra skolor i de här områdena. Skolor som bemannas på ett sådant sätt att de kan etablera ordning, reda, kunskap och framtidstro. Som från förskolan och uppåt går i närkamp med utslagningsmoralens mekanismer och aktörer. Behövs det ska skolan ha en huspolis, en huspsykolog, en husbiståndshandläggare, en husfamiljeterapeut och kanske en husfar och en husmor för tillfälliga övernattningsbostäder. Dessa skolor skulle ha chansen att bli positiva nav i annars utbombade sociala miljöer.
För det andra skulle jag skramla ihop så mycket pengar det bara går till ombyggnad och renovering av några av de värsta områdena. Den miljö vi dagligen går i skickar budskap till oss. För många år sedan talade jag med Marit Paulsen. Hon var då nybliven EU-parlamentariker för Folkpartiet. EU-parlamentet är väldigt tjusigt, sa Paulsen. Det skickar ut signaler till oss som går där att vi är betydelsefulla och viktiga. Marit berättade om en turné hon genomfört på gymnasieskolor. Nedklottrat, insparkade skåp, ostädat, trasiga toaletter.. De miljöerna skickar ut tydliga signaler till de elever och lärare som går där. Signaler om värdelöshet, obetydlighet och oviktighet.
Den yttre miljön påverkar den inre miljön. Så är det bara. På samma sätt påverkar den inre miljön den yttre.
Utan att hårdsatsa på kärnan – skola och offentlig miljö – är risken stor att Carin Götblads samverkansgrupper mellan socialtjänst, skola och polis bara blir ytterligare insatser som vrider spiralen nedåt. Politiskt korrekta insatser har sällan några större effekter på verkliga problem.
Så jobbar vi med nyheter