Det är larmcentralen SOS International, som delade ut det här priset för sjätte gången och Norrköpingsföretaget fick priset i kategorin ”Bilbärgning"”.
Motiveringen för Östgötabärgning i Norrköping AB, var följande:
"Med ett trevligt bemötande, ett synsätt, där "inget är omöjligt" och bra marginaler i sina körtider, så är denna station given för att ta hem priset som årets bärgare.
Våra operatörer på SOS International, som jobbar med den här stationen dagligen, tycker att grabbarna i Norrköping är oerhört trevliga att jobba med.
Alltid positiva. trevliga att ringa och så är det inget strul. Löser allt snabbt och smidigt."
– Klart det känns stimulerande att få en sån här utmärkelse, säger Robin Klinterot, som är chef på stationen i Norrköping, med sju anställda och åtta räddningsfordon. Särskilt med tanke på att vi var nominerade även i fjol, men då vann stationen på Gotland.
– I år var det vi som vann och det känns riktigt roligt och som ett kvitto på att vi gjort ett bra jobb. Man blir lite extra taggad, efter ett sånt här pris.
Hur många utryckningar gör ni i snitt?
– Det brukar bli 500 till 600 utryckningar per månad, men då är det bara ett fåtal som är rena olyckor. De flesta utryckningarna gör vi till bilar som behöver starthjälp, låsöppningar och punkteringar med mera.
Kan det bli kamp om olycksuppdragen, med andra bärgningsföretag?
– Så var det mera förr, men idag fungerar det mycket bättre, säger Robin Klinterot. Larmcentralen samarbetar med försäkringsbolagen och efter en olycka eller ett motorstopp, skickar de elektroniskt ut jobbet, till det bärgningsföretag som ingår i det drabbade fordonets försäkring.
Ibland lär ni komma till bilolyckor, med svårt skadade och avlidna människor inblandade. Hur klarar ni det?
– Det kan givetvis vara en svår arbetsmiljö, särskilt om det är barn inblandade också. Men om vi behöver, så brukar vi kunna få debriefing av Räddningstjänstens krishanterare.
Det bästa och sämsta med jobbet som bärgare?
– Det bästa är nog att varje uppdrag är unikt med nya utmaningar och man får träffa nya människor, så jobbet känns aldrig enformigt. Att vi har jouren dygnet runt kan vara lite jobbigt, men det här är ju inget vanligt jobb, utan blir mer som en livsstil i en väl sammansvetsad grupp. Och de som gillar det här livet stannar kvar och annars slutar man och får göra något annat.
Vad gör ni när det inte är utryckning?
– Då brukar vi tvätta och serva bilarna, så de står redo inför nästa jobb, fastslår Robin Klinterot.