Äta, be, älska. Tre ord som är självklara, ja faktiskt primära i alla människors liv, skulle jag vilja säga. Boken Eat Pray Love, men även filmen med Julia Roberts i huvudrollen, uppmanar alla till att stanna upp, öppna ögonen och syna sig själva.
För dem som inte läst boken eller sett filmen kan jag berätta att det handlar om en kvinna som är lik många kvinnor i dagens samhälle. En kvinna som alltid varit duktig. En duktig dotter, flickvän och fru. Nästan i alla fall.
Liz har varit så delaktig i förhållandet att hon tappat bort sig själv. Hon ?vaknar upp? en dag och upptäcker hur tom hon känner sig, för att bryta ihop på badrumsgolvet och försöker be till en gud hon aldrig riktigt pratat med. Hon bestämmer sig för att leta reda på sig själv, genom en årslång resa till Italien, Indien och Bali. Italien, där hon ska lära sig att njuta och tala flytande italienska. Indien, där hon ska hitta Gud och lära sig att be. Bali, där hon ska lära sig att ha balans.
Tankarna virvlar runt när man får ta del av en sådan här historia, som är baserad på författarens egna erfarenheter. Eller tankar som virvlar runt förresten, det är rätt tunga tankar som dyker upp, de skvalpar omkring där inne under lång tid efteråt. Kanske inte tankar om extientiella frågetecken, utan mer tankar om nuet och framtiden. Vem är jag, just nu? Hur mår jag, just nu? Vad är det jag vill, just nu? Tankar som man, precis som Liz, lätt glömmer bort i stress och måsten.
Hur ofta tänker man på vem man är och hur man egentligen mår? Allt fler missunnar sig att njuta. Vi väljer bort mat för att kunna älska oss själva, men vi väljer även bort chansen att älska och bli älskade när vi inte älskar oss själva. Vi kontrollerar mat för att vi inte kan kontrollera något annat. Vi lever i fullkomlig obalans.
Historien inspirerar till att hitta balans i livet. Jag har snart gått klart mina tre år på universitetet, framtiden knackar alltmer irriterat på dörren. Jag måste snart hitta vem jag är i arbetslivet och samtidigt inte glömma bort vem jag är under ledig tid. Till sommaren ska jag flytta ihop med min pojkvän, måste jag då akta mig så jag inte packar ner mig själv?
Berättelsen inspirerar inte bara till balans utan också till att sluta tänka med huvudet och istället låta hjärtat ta över. Det logiska är inte alltid bäst, fast att låta hjärtat styra kan vara skrämmande. ?Om jag gör det här bara för mig, vad kommer alla andra tänka?? Gör saker för din egen skull, om inte jämt så väldigt ofta. Åk till Italien, ät glass och lär dig italienska. Sitt i soffan en hel dag fast du skulle träna, eller köp en hund för att du alltid velat ha en och känner att nu, nu vill och kan du ha en hund.
Att tappa bort sig själv kanske låter konstigt för en del, men för andra är det ett faktum. En del måste kanske göra drastiska saker för att återupptäcka sig själva. Men om man hittat sig själv redan då? Då får man inte glömma bort att man måste leva med lite obalans för att kunna hålla balansen.
