Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Att inte alltid ta den lättaste vägen

Känslan av att hoppa Ingrid Olsson Rabén & Sjögren (2009)

Norrköping2009-10-16 03:00
Maria Folke
"Innan är ett bra ord. Jag kallar det förtid. Tiden när det fortfarande finns en chans, ett hopp.En längtan."De här tankarna berättar Lisen bara för en enda person. En kille, som hon inte kände men som gick på samma skola. Som var jämngammal med henne och som också skulle ha tagit studenten om bara några veckor. Han som hoppade. Till honom skriver hon sina brev. För han är den enda som hon vågar berätta allting för, den enda som skulle förstå. På hur skönt det skulle vara att bara försvinna. Känslan av att hoppa.Redan när jag tittar på bokens omslag känner jag mig fängslad av de mörka och ljusa kontrasterna som krockar kring en ung flickas ansikte. Hennes ögon är lite som Monalisas, det känns som att vart än jag lägger ifrån mig boken så vakar hon över mig.Även titeln skapar en viss sinnestämning och ett samband mellan bild och text. Man förstår att den här boken tar upp någonting seriöst, något som inte passar sig att skratta åt.Ingrid Olsson har med stor insikt vågat skriva om ämnet liv och död och de rädslor man någon gång i sitt liv stött på.Hon berättar om Lisen som är rädd för att komma andra nära och som är rädd för att andra ska tycka hon är konstig. Hon skildrar också relationen mellan ett barn och hennes familj och vänner. Att man oavsiktligt kan såra sin omgivning när man gör felaktiga beslut i livet.Det handlar om att konfrontera sin rädsla och att inte alltid ta den lättaste vägen ut.Jag tror att den främsta anledningen till att jag tyckte om den här boken var för att den är så pass realistisk. Många ungdomar går runt med liknande tankar som de Lisen bär på och kan säkert dra flera paralleller mellan sig själva och henne. Detta kan vara på både gott och ont.Av just den anledningen tror jag inte att vem som helst ska läsa boken. För den är dyster och man påverkas oundvikligen av de väsentliga tankar som tas upp genom bokens gång.Något som verkligen berörde mig var ett citat på bokens sista sida. Då en vändpunkt inte nåddes förrän mycket sent i boken var det skönt att man fick ett ordentligt avslut.Jag hade hört citatet förut men aldrig hade den fått ett sådant sammanhang som nu.
"Började falla som ett löv. Ångrade sig halvvägs ned, förvandlades till en gul fjäriloch flög sin kos." (Dikt av Eeva Kilpi)
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping