Återkomsten till Konungsund
KONUNGSUNDKlasskamrater, som i några fall inte setts på 50 år, möttes igen på hemvändarträffen i Konungsund igår.Som på den tiden, när detta begav sig, hade många original. Och, inte mindre viktigt - så många ställen där man kunde handla godis.
När Ann-Britt Berg berättade gamla minnen från Konungsund, då kände åhörarna igen sig. FOTO: ANDREAS SKOGH
Foto: Fotograf saknas!
Rätt mycket folk, ett 40-tal är det nog, fast tydligen inte så många återvändare. Dock någon från Östra Husby, någon annan ända från Stockholm. Och Ann-Britt Berg, som sätter färg på det hela med sina gamla minnen, hon bor själv sedan rätt länge i Söderköping:
- Jag kom hit till Konungsund när jag var fem år, så det är några år sedan, berättar hon för de församlade.
- Min pappa dog när jag var tre månader, och då blev mamma hushållerska åt August Strömstedt på Eklund, som var änkeman.
<b>Original fanns</b>
Sedan gick det som så ofta i dylika fall. Och Ann-Britt berättar vidare, och snart är hon inne på originalen. "Salomon", orgeltramparen mm, känner alla till - liksom Ekenkrantz. Nu fick man sig till livs, att dessa båda hade komplett olika syn på äktenskapet.
- Salomon, eremiten, till honom flyttade ju ut en kvinna från Norrköping som gjorde folk av en. Men så kom prästen och sa åt Salomon att skulle de leva ihop var de allt tvungna att gifta sig.
- Då svarade Salomon att det ska jag säga kyrkherrn, att det går precis lika bra ändå, säger Ann-Britt.
Och drar, givetvis, ner skrattsalvor.
<b>Älskade djuriskt</b>
Helt annorlunda då med Ekenkrantz:
- Han var tvungen att gå till patron och be om lov att få gifta sig med sin Hanna. Men eftersom de var lite si och så båda två svarade patron, att det där skulle man nog ta och tänka på först.
- Men då blev Ekenkrantz uppbragt och sa, att det säger jag patron att får jag inte Hanna, som jag älskar djuriskt, då går jag och gör av med mig...
Och mycket riktigt fick Ekenkrantz sedan också sin Hanna.
- Salomon, han cyklade ju in till stan två-tre gånger i veckan, fortsätter Ann-Britt. Och jag var så himla gottesugen, att när han kom på cykeln så neg jag och frågade om jag fick dansa för honom. När han sedan ville veta vad jag skulle ha för det så svarade jag "Inte mindre än tre öre". Och ibland fick jag fem öre av honom, ibland två.
<b>Att välja emellan</b>
Sen kunde Ann-Britt välja mellan godisställena, som det fanns minst tre av.
Antingen kunde hon handla världens godaste knäck hos tant Emma. Eller halvöresgodis i Lindkvists lilla affär.
Eller också gå till det märkliga paret, som hade en liten kiosk i Hällra backe och som inte bara var syster och bror. För det var också just vad de hette - Syster och Bror var verkligen deras namn.
Flera gånger, sedan minnena flödat, säger Ann-Britt att "Nej, nu vet jag inte mer". Men, visar det sig snart nog, det gör hon visst det.
<b>Gamla skolan</b>
Rummet, där samtalet om dessa gamla tider äger rum, var förr i tiden själva skolsalen. Och faktiskt var Ann-Britt en gång klasskamrat med två av sina åhörare.
Lars-Göran Rådegård från Norrköping har hon inte ens sett på de senaste 50 åren, trots att de var så goda vänner i skolan. Och Erland Andersson, han bor ännu kvar på samma ställe som då - gården Väsby, några hundra meter bort på andra sidan vägen.
I småskolan hade de tre en fröken som hette Magda Olsson och var sträng. Henry Olsson, som de sedan fick i folkskolan (tredje till sjätte klass) var en mer modern lärare, som bland annat lät eleverna spela handboll - och då både pojkar och flickor.
Och fritiden då? Som så här, enligt Ann-Britt:
- Mest åkte vi ut och cyklade. Vi kunde åka runt på Vikbolandet, till Östra Ny och så där. Stanna i någon vägkrök, ibland kunde det också bli dans där.
<b>Ha roligt ändå</b>
- Sen kom det med några läsare (fromma ungdomar), och då fick vi sluta med dansen. Men vi stod där och hade roligt, pratade historier. Jag kom hem elva-halv tolv, och mamma sa ingenting om det.
Nej, nöjen det hae man inga. Man fick ha roligt ändå - och det hade man också...
Och om vi inte visste det redan så fick vi veta det nu: Det var mycket, mycket roligare förr (när man var ung).
Så jobbar vi med nyheter