Sonja Z Herrera väntademed sina tre barn på treans spårvagn från Klockaretorpet med riktning mot stan vid 17-tiden på torsdagen när hon först såg mannen. Han var klädd i t-shirt utan jacka. Mitt i februarikylan.
– Jag tittade på honom jättelänge för jag tyckte synd om honom att han inte hade någon jacka. Jag trodde först att han hade någon sjukdom för han stod och gapade på folk vid hållplatsen på ett språk som ingen förstod.
Ganska snart efter påstigning började mannen söka kontakt med de andra passagerarna.
– Sen kom han fram till oss. Jag blir ju fast när jag står där med en barnvagn, särskilt en dubbelvagn, säger Sonja.
Hon berättar att mannen säger att han behöver hjälp och att han inte har någon mat. Sen tar han tag i Sonjas barnvagn där den lille nyfödde pojken vilade.
– Han började ta på vagnen så jag sa åt honom att han inte behövde hålla i den. Då började han rycka i den!
Mannen fortsatte att rycka i vagnen med ena handen. I den andra handen hade han något kletigt vitt.
– Han hade hela handen full med det där vitkletiga. Han var på väg med den mot mig och sen spottade han typ mot min vagn.
Det tog en stund men efter att Sonja försökt på alla sätt att få mannen att lägga av så kom en kille och hjälpte henne.
– Det kändes som att jag stått där i typ tio minuter och ingen gjorde något men det var kanske bara tre. Sen kom han och hjälpte till, säger hon.
Den ingripande mannen höll fast den stökiga personen så Sonja med familj kunde stiga av vid Söder Tull utan att mannen följde med.
– Han sa åt honom något i stil med "hör du inte att hon säger nej" och sen såg han till att vi kunde gå av.
Nu vill Sonja tacka hjälparen personligen.
– Jag tror att jag sa tack i all hast. Jag ville bara där ifrån. Jag visste inte vad som skulle hända och jag var rädd att han skulle skada min nyfödda son.
Det enda kännetecken Sonja har är att den hjälpande mannen inte hade ett typiskt nordiskt utseende. Sonjas dotter, 7 år, tror sig komma ihåg att mannen kan ha haft en grå jacka och svart keps.
–Men hon är bara sju och jag vet inte om hon kommer ihåg helt, säger Sonja.
Hon har nu gjort ett inlägg på Facebook där hon försöker få tag i mannen som ingrep.
– Jag är så himla tacksam att han hjälpte mig. Jag vill tacka honom personligen och kanske ge honom en blomma eller något. Jag hoppas verkligen jag kan hitta honom, säger hon.
Känner du mannen? Är du den vi skriver om? Kontakta Folkbladet!