Ett projekt som under den gamla rödgröna majoriteten, S, V och MP, var tänkt att så småningom införas i hela kommunen, men som den nya majoriteten, S, KD, C och FP, beslutat att skrota efter att provperioden tar slut den sista mars.
Projektet drog i gång i skarpt läge, hos 300 brukare på fyra enheter, med utgångspunkt i Hageby, Navestad och på Vikbolandet, den 3 november.
Tidigare har det varit en hemtjänstgrupp som utfört alla insatser. Nu har man delat upp det i en omvårdnadsgrupp, och en servicegrupp, som bara utför Mina Timmar.
På en servicemeny kan brukarna välja, och byta, mellan städning, promenad, tvätt, klädvård, inköp, och så guldkanten: annan service i vardagen.
Det är Vänsterpartiet som drivit frågan om Mina Timmar. På onsdagen besökte oppositionsrådet Mona Olsson (V) och riksdagsledamoten Linda Snecker (V) Timmermansgatan 62 i Hageby för att höra hur det gått där, i de två områden de har: lägenheter i centrala Hageby och villor och radhus i Rambodal och Smedby.
– Även om man har valt att lägga ner det här i Norrköping, så finns det ett jättestort intresse runt om i landet för det här, säger Mona Olsson, något som bekräftas av Linda Snecker som får frågor i riksdagen om hur det går.
Projektet, som fortfarande pågår, har varit lite trögstartat, eftersom man körde i gång under den mörka, kalla årstiden,
– Det är inte så många som har nappat. Det är lite fel ålder, säger undersköterskan Anna Jonsson som jobbar ute i hemtjänsten i Rambodal och Smedby.
Många äldre har inte velat gå ut, utan har valt städning framför promenad.
– Hos oss är det vissa som har bytt ut, och många har tyckt att det här var bra, och är positiva. Förut gick vi två till brukarna. Nu går vi ensamma. Det tycker de är jätteskönt. Lugnare, säger kollegan Anna Höglund som arbetar i centrala Hageby.
Det är samma personal som kommer varje gång, något som uppfattas som tryggt.
Plocka fram julsaker, åka ner på stan och handla och äta ute och ta ett glas vin, eller gå på en hockeymatch nämns som aktiviteter som uppskattats.
– Jag tror att det skulle bli mer sedan, med 40-talisterna, den generationen, säger Anna Jonsson.
– Bara för att Mina Timmar försvinner begreppsmässigt behöver inte arbetssättet försvinna, säger Elisabeth Heigl, en av två projektledare.
Aina Blom, 91, och Majken Johansson, 96, som i går besökte Träffpunkten på Timmermansgatan, har inte märkt så mycket av projektet, utan mest gjort "det vanliga".
Anne-Marie Mårtensson, 88, är positiv:
– Det har funkat bra. De har mer tid på sig, det blir inte så jäktigt för flickorna, säger hon.