Det snålblåser utanför Systembolaget. Flera kunder som går in och ut lägger ett par mynt i bulgariskan Anelias pappmugg och får ett ”tack så mycket” tillbaka. I ett och ett halvt år har hon suttit i centrum och tiggt nu. Inte riktigt vad hon och familjen förväntade sig, när de valde att åka till Sverige.
– Nej. Det var tydligen konstigt att tro att vi skulle få något jobb, säger hon och gör en liten gest med handen mot huvudet.
Anelia, hennes man och sjuåriga dotter bor i Motala. När de kom till Sverige hade de bott och jobbat i Spanien i tolv år. Men så förlorade de jobbet och nästa destination bestämdes till Sverige.
– Min man tar hand om vår dotter nu. Hon får inte gå i skolan, eftersom jag inte har något personnummer. Jag har pratat med en person i Socialdemokraterna i Motala och han sa att det inte gick eftersom jag inte har något personnummer, säger hon.
För ja, hon är pratsam och social av sig, Anelia. Tar för sig. Hon har kontakt med många i Norrköping och Motala. Ibland blir hon bjuden på kaffe på npgot fik, berättar hon.
– Du vet, jag sitter inte bara här och tigger. Jag gör sådana normala saker som att dricka kaffe med. Och pratar med folk!
Norrköpingsbon Annette Welander kommer förbi. Hälsar, och frågar Anelia hur det är?
– Jag ger henne lite pengar varje gång jag är här. Och det är nog någon gång i veckan. Jag tycker det är tråkigt att de inte kan ta hand om sina invånare, Bulgarien och Rumänien, säger hon.
En gång har hon bjudit ut Anelia på restaurang.
– Hon är väldigt snäll! säger Anelia. Många än snälla, och bjuder mig på kaffe och så. När jag har problem så kan jag prata om det.
Jag frågar om det är kallt att sitta där?
– Ja, det är det. Men nu har jag en sovsäck som jag sitter i också. Jag sitter här fem-sex timmar varje dag.
Drömmen är att få ett jobb. Anelia är till och med inskriven på arbetsförmedlingen.
– Jag kan göra vad som helst: städa, hemtjänsten, vara tolk. Jag kan fem språk, säger hon och räknar upp: engelska, spanska, tyska, bulgariska och grekiska.
Inte illa. Känns kompetensoutnyttjande att ett sådant kunskapsknippe ska sitta och tigga...
Snart är det jul. Anelia berättar att familjen firar jul precis som svenskarna: med julgran och jultomte.
– Vi gör precis som ni i Sverige, vi är kristna. Det brukar vara jag som är tomte, säger hon och rycker lite i den röda luvan hon har på sig.