Än finns glöden kvar hos Eldkvarn

Polar studio på St Göransgatan i Stockholm. På en vägg sitter ett skivkonvolut, en glad Jokkmokks-Jokke med texten ?Jag sjunger av glädje var dag?. Glättigheten frontalkrockar med Eldkvarns ?Full för kärlekens skull? som fyller studiorummet, där Plura Jonsson med raspig röst sjunger om uppbrott och livet som skaver.
? En textrad handlar om Norrköping, när jag var på resa, stannade och träffade några gamla vänner på en bar, berättar Plura i förbigående.
Eldkvarn är i studion och spelar in en fullängdare som släpps den 4 april. Vid Pluras plats i studion är en sunkig smutsgul madrass uppbullad för att dämpa ljudet.
? Det är lite improviserat, säger Plura och skrattar till.
I övrigt är det en ovanligt luftig och fin studio, tidigare var det ett danspalats. Och Carla Jonsson berättar att ibland kommer grånade tanter och farbröder in och berättar att de varit där och virvlat på dansgolvet.
? Det är en fantastisk studio. Rena lyxen med extremt fina gitarrer. Den här Martingitaren från gamla Polarstudion ville Per Gessle köpa men det fick han inte, säger Carla nöjt och fingrar försiktigt på klenoden.

DÄR FINNS OCKSÅ Benny Anderssons korpsvarta flygel som sinkat Eldkvarn ? eftersom den behövde stämmas.
I trettio år har Eldkvarn funnits under sitt rätta namn, som man bytte till för att skivbolaget ville ha något mer stockholmskt. Men Eldkvarn slår inte på stortrumman för att fira. Trettioårskalas har man redan haft, för som bekant fanns den tidigare som gruppen ?Piska mig hårt?. Det firades i Skulpturparken med en gratisspelning 2001. Plura berättar att det är svårt att träffa rätt med jubileer:
? När vi firade tjugo stort på Cirkus 1991 hade någon av kvällstidningarna en rubrik över hela uppslaget: ?Tyvärr Eldkvarn?. De tyckte att vi fabricerade, minns Plura.
Över några koppar svart kaffe i nedsuttna soffor berättar Tony Thorén, Carla och Plura att ambitionen i studion fortfarande är att göra sin bästa platta någonsin.
? Vi vill alltid bli bättre och bättre. Det är tur man är sån. Man lär sig ju också mer och mer, säger Plura.
Men vägen från Bråddgatan i Norrköping till Polarstudion på St Göransgatan har inte varit rak. Redan efter första plattan hoppade Carla Jonsson av. Han ville bli författare och drog till Frankrike för att skriva.
Men den största krisen inträffade i mitten av 80-talet när Eldkvarn åkte till London för att spela in skivan ?Ny klubb?. Plura var nedkörd och låtskrivandet gick på tomgång.
- Utan glädje och energi går det inte, då stagnerar man. Efter London då saknades allt, berättar Tony Thorén.
? Jag tappade fokus, allt det andra runt i kring blev viktigare. Det var mycket droger och festande, säger Plura. Ska man klara sig som band krävs jävligt bra låtar, man kan inte ha en låtskrivare som inte bryr sig. Då faller allt.
Genom åren har Eldkvarn aktivt sökt olika samarbetspartners och gått mellan olika skivbolag för att fortsätta utvecklas och behålla glöden i skapandet.
? Man måste få in nytt blod och nytt tänkande. Hitta nya producenter och skivbolag. Vi var på EMI i 10-15 år och till slut känner man igen allt. Allt blir déjà vu, en såpopera utan slut. Man har hört samma argument upprepas tidigare.

NU ÄR ELDKVARN tillbaka på storbolaget EMI och håller fast vid producenten Jari Haapalainen som ?är som en sjätte medlem? sedan han producerade senaste skivan ?Atlantis?. Jaris filosofi är att spela in live i studion för att ge närvaro.
? Man får direkt en bild av hur det låter med en tagning, Kommer det ingen energi känns det. Man slipper pussla och peta, säger Tony.
? Och det är svårt att tillföra energi efteråt, tillägger Carla.
Vad utmärker den kommande plattan?
? Producenten styr skeppet. Man kan ta låtarna åt så olika håll. Det vet man inte förrän skivan är mixad och klar, säger Plura.
? Men det kommer att låta större. Mer 2007. Mer välljudande. Vi har stråkar på fyra låtar, det har vi inte haft sedan 1994, säger Tony.
Eldkvarn klarar inte av att försörja sig enbart på skivorna. De spelar live för brödfödan, men det betyder inte att inte kärleken till scenen finns där. Plura kände tidigt scenens lockelse och den var drivkraften till att starta ett band.
? Det mest omvälvande var stämningen bakom scenen, snacket, anspänningen, sorlet utanför, släckta lampor i salongen, ridån som gick upp. Det här är min cup of tea, kände jag, berättar Plura.
? Tony är uppväxt med det. Hans pappa Tore, de är otroligt lika, ser man ibland i svartvita filmer på tv på eftermiddagarna där han glider förbi som hamnsjå eller sjöman.

MEN TURNÉERNA har också baksidor i form av slit och leda, ?40 mil genom barrskog gör ingen glad?, menar Carla. Det har också tärt på kärleken och vännerna. Kostat flera förhållanden.
? Vissa människor har man sårat när man bara kunde ha förhållanden sporadiskt. Det var inget man tänkte på då. Då fanns bara Eldkvarn. Men man har blivit klokare, säger Plura.
Men Plura förklarar att han vant sig vid kringflackandet och har svårt att klara sig utan det.
- Spelar man inte på ett tag längtar man ut som en sjöman. Det sitter i blodet. Vi har levt med det så länge.
Numera bor de på hotell och ? sedan tio år tillbaka ? aldrig i dubbelrum. Men så har det inte alltid varit. Första gången Eldkvarn sov på hotell var i Sundsvall i början av 80-talet när alla trängde in sig i ett och samma rum. Innan dess hände det att de sov på scenen där de nyss spelat.
? Det fanns inte så mycket pengar. Vi sov i några timmar bland fimpar, sönderslagna ölglas och utskvätt öl, säger Carla.
? När vi började trodde jag att det alltid skulle vara så. Men verkligheten är en annan idag. Och om fem år är det annat än idag, säger Tony.
? Jag tror att det är lättare att klara upp- och nedgångar med den historia vi har. När man fått bära sina egna förstärkare, säger Plura.
Tony, Plura och Carla tycker att det är mycket roligare att spela idag. De egna erfarenheten har gjort dem lugnare och tryggare, men även publiken har förändrats.
? Vi har en intresserad publik, i kyrkan har det varit en enorm koncentration. Förr brydde sig ingen. Det händer mer sällan idag, säger Tony.
Hur går det att behålla hungern på scenen?
? Har man 25 spelningar i juli känner man inte alltid hunger den tjugotredje spelningen. Då längtar man efter att vara ledig. Men låtskrivandet är navet, man måste behålla lusten att skriva.
I dag faller allt medieljus på Plura, medan resten av Eldkvarn hamnat i skuggan. Och Tony berättar att idag är det nog Plura som är avundsjuk på dem, men att det var tvärtom på 80-talet. Men även de andra blir igenkända och stoppade på gatan emellanåt.
? En del fans kommer fram och pratar, men det är sällan något autograftjafs. Det är skönt, säger Tony. Titta på en sådan som Peter LeMarc. Han kan knappt gå ut och har blivit helt folkskygg.

TROTS ATT DET IDAG är drygt 30 år sedan Eldkvarn flyttade till Stockholm, finns barndomens Norrköping rotat i medvetandet. Scenerna och minnena från staden har fungerat som en källa att ösa ur i låtskrivarprocessen.
? Man flyttar aldrig från sin hemstad, säger Plura. I konstnärligt arbete är barndomen starkare, man glömmer aldrig bort det barn man var. Uppväxtåren har präglat en och finns kvar.
? Det är speciellt. Man har historier till så många hus, tillägger Carla.
Bröderna Jonsson bodde i huset där haket God Vän ligger och hade som hobby var att riva ner affischer och slänga i Strömmen. Det var inte populärt eftersom pappret fastnade i fabrikernas turbiner.
? ?Tredje gången en gör?et åker en fast? sa alla, men det var nog en vandringsmyt att man skulle hamna på polisstation, funderar Carla.
Tillbaka till Polar. Innan vi lämnar Eldkvarn frågar vi bröderna vad de hade de gjort idag om de inte valt musiken. Det visar sig att Carla tror att han satsat på att bli journalist, bibliotekarie eller författare. Plura ville bli sjöman.
-Jag sökte jobb på Amerikalinjen. Jag lockades av äventyret. Jag blev skitförbannad när jag fick nej och skrev ett indignerat svarsbrev. Min mamma Magda skull

Information till våra läsare

Än finns glöden kvar hos Eldkvarn

KULTUR/PÅ GÅNG: Eldkvarn har brunnit i trettio år. Och glöden finns kvar än. Folkbladet har träffat de jubilerande kungarna från Bråddgatan under det pågående studioarbetet i Stockholm.