För många Almodóvar-fantaster kommer ”Julieta” kännas som ett återvändande. Efter förra filmen ”Kära passagerare” är regissören tillbaka till en mörkare historia. Som trots allt får klassas som en berättelse med mer substans också. ”Kära passagerare” var både dråplig och delvis intressant men Almodóvar landade inte helt rätt. ”Julieta” är närmare hans storverk som ”Att återvända” och ”Allt om min mamma”. Återigen lyckas Almodóvar att skapa en spännande, hänryckande och stämningsfull film.
Julieta bor i Madrid men är i takt med att packa för flytt till Portugal tillsammans med sin sambo. En dag träffar hon sin dotters barndomsvän på gatan. Träffen spelar ut Julieta ur hennes rutin och tillvaro. Plötsligt bestämmer hon sig för att inte flytta utan vara kvar i Madrid. Hon flyttar till det hus hon bodde i för länge sedan och startar att skriva i en dagbok till sin dotter. Så reser filmen fram och tillbaka i minnenas land. På 80-talet möter en ung Julieta Xoan på ett tåg. Xoans fru ligger i koma för att aldrig bli frisk igen. När hon går bort återupptar Julieta och Xoan kontakten. Tillsammans får de dottern Antía. Livet leker på lantliga idyllen vid havet tills havet sväljer Xoan. Skeendet påverkar såklart hela familjen och ändrar deras liv både praktiskt och psykologiskt.
När Pedro Almodóvar är som bäst har han en förståelse för djupa mänskliga känslor som han klär i lätt teatral kostym. Det här är vad som definieras som hans stil. Fotot är alltid magnifik, användning av färger betydelsefull och kombinationen av visuella element med ljudet strålande. Realism är på många sätt inte hans gebit, sedd till ytan. Däremot finns realismen hela tiden som en avgörande, viktig beståndsdel. I ”Att återvända” fick han spöliknande element att framstå som realistiska. Däri ligger hans styrka som historieberättare. I ”Julieta” är scenografin extra levande, dynamiken mellan hiskeligt vackra utemiljöer och stilistiskt talande innemiljöer superb.
Inledningsvis är ”Julieta” inte så gripande utan det kommer mer mot slutet. Däremot är filmen deckarmässigt spännande vilket håller sin tittare vaken tills de mest mäktiga delarna tar vid. Berättelsen är baserad på tre olika Alice Munro-historier och saknar ibland Almodóvars karaktäristiska känsla för dramatik. Men att Munro dämpat spanjoren är inte enbart av ondo. Adriana Ugarte och Emma Suárez, som spelar yngre samt äldre Julieta, är utmärkta bärare av Almodóvarska varumärket. Båda arbetar framgångsrikt med bredd de ger sin karaktär.