Emma Larsson, sommarjobbare och Linus Helderud, arbetsledare på Norrköpings hamn, tycker att jobbet som hamnarbetare är varierande och kul.
I Pampushamnen står rader och åter rader med containrar fyllda med varor som ska vidare till en annan destination. Som hamnarbetare jobbar man med att få containrarna, eller gods i annan form, av och på fartygen (det vill säga lossa och lasta).
– Det kan innebära jobb både ombord, iland och med kranar och maskiner, säger Linus Helderud, hamnarbetare och tillförordnad arbetsledare.
Han började sommarjobba här för tio år sen.
– Först pluggade jag, men sen blev jag erbjuden en fast tjänst 2017, och jag trivdes så bra att jag tackade ja.
Vad är det du trivs med?
– Det är ett jätteroligt jobb, och utmanande för det är så varierande. Jag tycker också om lagspelet, och att få allt att klaffa.
Det är mycket toppar och dalar i arbetsbelastningen beroende på hur många fartyg som kommer in, och den här dagen är det lite lugnare. Bland containrarna på land är det lugnt och stilla, men när vi närmar oss vattnet och fartyget Adelina D som ligger inne, är det plötsligt full aktivitet. Fartyget reser sig som en vägg och man känner sig liten under den enorma containerkranen.
– Det är ett ganska stort containerfartyg, men inte det största vi tar emot, säger Linus.
Terminaldragare körs i skytteltrafik till kranen som sen lyfter ombord containrarna. I snitt lossas och lastas 400 containrar på ett sådant här fartyg och det tar ungefär en arbetsdag. I arbetslaget runt kranen är det åtta personer, och alla fyller viktiga funktioner för att få arbetet att flyta smidigt. I en liten hytt sitter Kenneth Christoffersson med två skärmar framför sig.
– Den ena skärmen visar bilden från en kamera som sitter uppe i kranen, säger "Kenta".
Idag är han så kallad "tally" vilket innebär att han säger vad kranföraren ska göra. En annan dag är det han själv som sitter i kranen 30 meter upp i luften och utför det arbetet. Kommunikationen med kranföraren är intensiv, så det är bäst som reporter att inte störa.
Emma Larsson däremot har tid att prata en stund. Hon kör inga av de stora maskinerna utan jobbar i stället på marken eller ombord på fartygen.
– Idag tar jag bort knaks, säger hon.
Knaks?
– Ja, det är nog ett lokalt uttryck. Egentligen heter det twistlocks och är det som binder samman containrarna, förklarar Linus.
De här grejerna kallas lokalt för knaks, och fäster ihop containrarna.
Det är andra sommaren som Emma jobbar här och hon stortrivs.
– Det är trevlig och bra personal. Jag tycker om att jobba utomhus och att ha ett fysiskt jobb. Och så är det bra chefer som tar hand om sin personal, säger hon.
Kan det inte bli stressigt? undrar jag medan containrarna lyfts på fartyget i snabb takt.
– Jo det kan det bli när det kommer många containrar i snabb följd. Men det finns ett bra säkerhetstänk, säger hon.
Hon skulle gärna lära sig köra maskinerna och få ett fast jobb så småningom. Idag är det cirka 25 kvinnor och 160 män anställda på Norrköpings hamn.
– Antalet tjejer har ökat markant på senare år. Och det finns en ambition att det ska bli fler, det är alltid bra med en blandning, säger Linus.
Innan jag ska gå får jag frågan om jag vill gå upp i kranen. Men när jag säger att jag är höjdrädd blir jag avrådd. Trappan har gallergolv så det är inget för den med anlag för svindel.
Hur var det första gången i kranen?
– I början är man så fokuserad på att köra bra så då tänker man mindre på höjden. Men det är en annorlunda upplevelse, och kan vara lite skrangligt, så det gäller att köra mjukt.