Prenumeranter med 72 år i bagaget stöter man inte på varje dag precis. Jag tackade henne för hennes trofasthet.
Vi slog oss ner ute på balkongen och drack kaffe. Stina har två döttrar. En av dem var med under vårt samtal i går. Hon heter Gun-Britt Skill och bor i Gusum. Hon har nyligen gått i ålderspension från arbetet på Norrköpings kommun.
- När ens barn går i pension då vet man att man är gammal, säger Stina Lindgren och småler finurligt.
Hennes andra dotter heter Anne-Marie Lindgren. Hon bor sedan länge i Stockholm där hon arbetar inom den Socialdemokratiska sfären. Innan flytten till storstaden hann hon dock med en period som politisk redaktör på Folkbladet.
Stina Lindgren har alltid haft ett stort engagemang i politik- och samhällsfrågor. Hon har varit en drivande person i S-kvinnor, varit ledamot i gamla Norrköpings stadsfullmäktige och mycket annat.
- Bland det roligaste jag gjort var att vara vigselförrättare. En gång vigde jag nio par på en och samma dag, minns hon.
Gift fick sparken
Vi kommer också in på nutiden där vi sitter på den vackra balkongen på VrinneviHus.
- Mycket har blivit bättre och annat har blivit sämre, säger Stina Lindgren.
Jag håller med. Den som levt så länge som hon vet att utveckling inte alltid innebär förbättringar på alla sätt och för alla människor.
I det Sverige där hon började sitt arbetsliv fick kvinnor sparken när de gifte sig. De skulle inta ta jobben för familjeförsörjare. Så var det då. Men då som nu fanns det genvägar.
- Det gick an att bli anställd som vikarie även som gift kvinna. Och det såg jag till att bli, berättar Stina Lindgren.
Det tror jag säkert. Stina Lindgren verkar inte vara den sorts person som låter sig hunsas eller styras på något orättmätigt sätt.
Att hon fortfarande läser Folkbladet varje dag tar jag som ett mycket gott betyg.