30 år med Åby ridklubb
NORRKÖPINGNär de var i 8-10-årsåldern, slutet av 1970-talet sådär, började Maria Nilsson och Johanna Fridsén rida här på Åby Ridklubb.Nu rider deras döttrar här, och själva har Maria och Johanna också fortsatt.
Två generationer med ponnyn Robin. Johanna Fridsén, och så Maria Nilsson med dottern Madeleine. FOTO: JANNE FORSBY
Foto: Fotograf saknas!
? Om nån då sagt att här skulle bli en stor horseshow varje år hade man trott han var galen. Men det har vuxit otroligt, säger Johanna.
? Men så är det ju också så många frivilliga som ställer upp, tillägger hon.
<b>Lite äldre då</b>
När Johanna och Maria började här som småflickor var anläggningen inte lika utbyggd som nu. Ungdomarna i stallet var också lite äldre än de är nu.
? Då var det tonåringar som skötte hästarna, säger Maria. Och som man såg upp till de där äldre flickorna.
? Man gick hit efter skolan. Klappade hästarna, matade dem, mockade och så där. Ett stall är ju mer än bara ett stall, det är en fritidsgård också, säger Maria.
<b>Känns ju bra</b>
? Och de känns ju bra att de har något att göra, tillägger hon med en blick på 9-åriga dottern Madeleine.
Som säger att det är kul med stallet, som hon besöker flera gånger i veckan.
? I början hade jag inte så många kompisar här, men nu har jag.
? Något fint med ridningen är också, att man bygger upp ett helt nätverk, säger Johanna. Hästvärlden är väldigt utspridd, men man kan knyta ihop den på olika sätt.
<b>Mest ridningen</b>
Också hennes dotter Evelina, 8 är med i ridklubben, dock inte denna dag. Och de båda mammorna, de går i samma ridgrupp likaväl som de gjorde det som småflickor.
? Fast när man blir äldre så kommer man bort från det där med stallgänget. Det blir mer ridningen, som det handlar om.
? Det allra bästa är ju att få rida ut i naturen, som jag kunde göra när jag hade en privathäst ett tag. Jag tänker på knastret under hovarna, när snön ligger på marken, säger Maria och blir nästan drömsk på kuppen.
Samlar energi
? Ridningen är veckans energigrej, säger Johanna. Man samlar energi så det räcker för hela veckan.
? Medan man rider tänker man inte på något annat än det, säger Maria. Det är här, nu och hästen; bara det.
Och Madeleine flikar in att det är så kul att rida, men att man ska vara försiktig:
? När jag red på Piccolina sist satte hon iväg i galopp. Sedan har jag blivit lite räddare för att galoppera.
? Och jag är orolig jämt när Madeleine rider, säger Maria. Man kommer inte ifrån det.
Men en hobby för livet är det ju likväl.
Så jobbar vi med nyheter