När vi ses på samma torg, en gråmulen februaridag 2016, ser Majlis Alm sig omkring och säger att det är otroligt att det gått så lång tid, 30 år, sedan den där lördagen, den 1 mars 1986.
Vi var båda där på torget den dagen, hon som ombudsman för den socialdemokratiska arbetarekommunen i Norrköping, och en av dem som anordnade minnesstunden, och jag som utsänd av Folkbladet för att, tillsammans med fotografen Anita Kjellberg, bevaka den.
Majlis Alm, som senare blev kommunalråd, minns hur hon fick beskedet att Olof Palme skjutits till döds på öppen gata.
– Jag fick reda på det här på natten. Det var Ulla Petersson Carvalho som ringde till mig klockan tre på natten. Jag vet att vi satt där en lång stund, tysta i varje ände på telefonen, och sa ingenting, berättar Majlis Alm.
– Man var så chockad. Det gick inte att formulera någonting egentligen, hur man kände.
Sedan rullade det på, med förberedelserna för en hastigt påkommen minnesstund klockan 15 på Tyska torget, en minnesstund som samlade mycket folk.
– Det är fantastiskt att vi fick ihop det här: vi hade ju inga mobiltelefoner och inga datorer som vi kunde kommunicera över. Alla ringde.
Skådespelerskan Mona Lundgren från Östgötateatern hörde av sig och erbjöd sig att läsa några dikter.
– Det blev en väldigt fin stund på torget. Det var en fantastisk uppslutning.
Reaktionerna bland de många som samlats på torget var chock, sorg och en känsla av overklighet.
– Man stod och funderade för sig själv, "vad var det här för någonting?". Det var en sådan chock. Det var ingenting man skulle kunna föreställa sig, att någonting sådant här skulle kunna hända, säger Majlis Alm.
"Det var med bestörtning vi mottog beskedet att Olof Palme fallit offer för det meningslösa våld han alltid själv bekämpat, både nationellt och internationellt", sa arbetarekommunens ordförande Weijne Pettersson i sitt tal och menade att förlusten av Palme skulle komma att få konsekvenser som ännu, då, inte gick att överblicka.
Kondoleansböcker lades ut i Folkets hus och Rådhuset. Klockan 12 den 10 mars stannade Norrköping och resten av Sverige under en tyst minut.
Och lördagen den 15 mars, begravningsdagen, gick cirka 7 000 människor i en minneskortege på Drottninggatan i Norrköping.
Det som hänt enade människor, säger Majlis Alm, då det var ett fruktansvärt dåd mot demokratin, att statsministern blir nedskjuten på öppen gata.
Förlusten av Palme innebar också att Sverige tappade sin röst i världen, säger hon.
Majlis Alm träffade Olof Palme vid flera tillfällen, bland annat på arbetarrörelsens dag i Kolmårdens djurpark.
– Han gillade att vara ute bland folk och prata med människor. Jag minns att det var en kvinna som tog av sig en av sina skor och bad att han skulle skriva sin autograf i skon – och det gjorde han. Han kunde skoja också!
Vem tror du dödade honom?
– Ingen aning. Det är så väldigt mycket spekulationer.
– Jag vågar inte gissa en gång. Jag har snuddat vid tanken att det här skulle vara någonting som kom utifrån, i och med att han var så internationellt engagerad. Lika mycket älskad som han var så var han ju hatad också. Det kan vara precis vad som helst, säger Majlis Alm.
Samtidigt, när Lisbet Palme, som hon uppfattar som en klok och sansad person, säger "Christer Pettersson", vill hon gärna tro att hon har rätt.
När vi reser oss efter avslutad intervju kommer de här orden från Majlis Alm:
– Man fryser inombords. Det är så mycket minnen som kommer upp.