Ivar "Iffa" Svensson blickar ut över det 195 meter djupa marmorbrottet som idag är vattenfyllt och sedan länge tagits ur bruk.
- Här har jag jobbat hela livet, säger han. Pojkarna som anställdes här började oftast som mortelpojkar, jag var 14 år och tjänade tre kronor om dagen ungefär.
Några år senare fick han dock börja arbeta i själva marmorbrottet i Kolmården.
- Min far var bas och mina farbröder och kusiner jobbade här. Vi exporterade sten till hela världen, berättar han stolt.
Naturrum uppskjutet
Han pratar varmt om Marmorbruksmuseet som ligger lite undanskymt ute i Kolmården och att det händer en del saker här ute är uppenbart när Folkbladet tittar förbi.
På en guidad visning visar Per-Åke Jonsson, också han med ett förflutet som arbetare vid brottet, gamla maskiner för Fredrik Thornell och Camilla Eriksson och tanken var dessutom att här skulle invigas ett nytt naturrum i mitten av juli. På grund av sjukdom är det dock planer som tvingats skjutas på framtiden. Nu är det istället våren 2012 som är riktmärket. Det hela är ett EU-projekt och det ska även bli naturreservat i krokarna.
Jobba med huvudet
Ivar Svensson berättar att det finaste stråket med marmor faktiskt går under den byggnad som idag är museum och drömmer sig tillbaka till gamla tider. Som mest jobbade mellan 130 och 140 personer i brottet.
- Det var 620 steg nerifrån och upp om hissen inte fungerade, men då brukade vi tävla och springa upp.
- Det var inte bara kroppsarbete, man behövde jobba lite med huvudet också.
Bruket lades ner i början av 70-talet.
- Någon gång i den vevan blev det en skatt på marmor, en sorts lyxskatt som gjorde att det blev väldigt dyrt, berättar Per-Åke Jonsson.
Men på museet lever historien alltså fortfarande vidare.