150 miljoner för att bygga om en maskin

PM 51, det kan väl låta lite anonymt för de flesta av oss. Men sannerligen inte för dem som - i vanliga fall mest då från kontrollrummet - direkt jobbar med den. Och definitivt inte för Airi Nikko, den här maskinens sektionschef sedan nio år.
För henne har 51:an blivit som en personlighet, som hon känner varenda del av. Och nu, under den intensiva ombyggnadstiden, lever med mer eller mindre dygnet runt.
Normalt går produktionen sin gilla gång här. Pappret löper i sina långa banor, mellan mångfalden av valsar, för att i änden av processen samlas ihop i rullar.

Myller i hallen
Men så är det inte alls nu, för här myllrar det av blåklädda i maskinhallen. Bullret har lagt sig, och en omisskännlig svetslukt fyller lokalen.
Ställningar har byggts lite här och var. Det målas, mäts, slipas, borras, byts kugghjul, mäts. Ritningar studeras, mobiltelefoner ringer, valsar och annat monteras bort och sätts dit igen, kablar dras.
Själva kulmen nåddes dagen före Folkbladets besök, då var omkring 500 personer i inhyrd arbetskraft igång här. Vartill då kan fogas alla de egna anställda, som också har funktioner i samband med produktionsstoppet. Ingen har fått ledigt, alla behövs på platsen.

Sätter strukturen
Airi Nikko och platschefen Rikard Wallin visar oss runt. Pappersmaskinen, 90 meter lång och flera våningar hög, består av ett antal olika delar. Enkelt kan väl sägas att det är virapartiet, presspartiet och torkpartiet.
Först virapartiet. där den utspädda pappersmassan ("mälden") sprutas in mellan sildukar ("viror") och börjar vattnas ur.
- Det är där man sätter strukturen på pappret, förklarar Nikko.
Wallin tillfogar, att i viradelen finns pappersmaskinens själva "hjärta". Det är därför en synnerligen viktig del av ombyggnaden, som nu äger rum där.
- Fibrer har en tendens att forma flockar, som ger ojämna pappersegenskaper. Med den här uppgraderingen kommer fibrerna att kunna spridas ut jämnare i pappersarket. Syftet är att få ett så jämnt format papper som möjligt.
Detta möjliggör framställning av ännu tunnare papper till de främst telefonkataloger, men också olika slags produktkataloger, som är vad PM 51 numera ägnas åt.

Tunt och billigt
Tunnare papper är vad kunderna vill ha, och det gäller då även tidningspapper (alltjämt dominerande produkt på Braviken). Tunnare blir ju billigare. Men samtidigt krävs också, att det ska kunna tryckas fyrfärg på båda sidorna.
I det enorma maskineriet blickar vi in i hålrum mellan valsar, efter det ena eller andra som tagits bort för ombyggnaden. Folk rör sig upp och ner i trappor, och längs maskinens olika våningar. För en lekman verkar
det hopplöst att förstå
vad som egentligen pågår.
Men Wallin tröstar oss med, att det inte alltid är så lätt för honom heller. Inte ens Airi Nikko mäktar med att se in i allt som sker, under detta tidspressade skede när så mycket äger rum samtidigt. Och där då allt måste länka in i vartannat, och bli klart i tid.
- Varje morgon överblickar jag läget, ser efter vad som gjorts sen sist. Men en del är svårt att följa, framför allt när det gäller bytet av styrsystemet, säger Nikko.
- Ja, det är ungefär likvärdigt med en hjärntransplantation, säger Wallin.

Bättre styrning
Ombyggnaden av torkpartiet ska ge förbättrad arbetsmiljö, när moment automatiseras i samband med det s k spetsframförandet. Därtill ska avbrottstiderna nu kunna kortas, av stor betydelse i en bransch där även minuter kan vara värda miljoner.
Styrningen av hela torkförloppet ska förbättras, temperaturen kunna regleras (ännu) bättre. 5,5 milj kr satsas på på återvinning av värmeenergi ur torkluften, vilket då ska betala sig på bara elva månader.

Elpriset styr mycket
- Mycket i vår verksamhet har förändrats drastiskt av de höjda elpriserna, förklarar Wallin. Sådant som inte alls var lönsamt att investera i förut blir lönsamt idag.
- Men det är hela tiden väldigt stora pengar, som det handlar om. Jag brukar säga, att här kostar det någon miljon bara man vänder på sig...

Redan på museum
Vi tittar också in i det rensade kontrollrummet, där helt nya datorer nu ska installeras. I förbifarten får vi veta, att i PM 51 ingår inte mindre än 200 (!) olika datasystem.
Väggen här var tills för någon vecka sedan klädd med manöverpaneler av 70-talssnitt, som också var i fullt bruk. Såpass nyligen alltså - men nu redan "donerade" till Holmenmuseet.
I den nya given finns i stället datorer i hallar under maskinen, och i sin tur styrda från bildskärmarna i det förnyade kontrollrummet.
Att satsa över 150 milj enbart för att bygga om och modernisera en enda maskin, det låter ju imponerande. Men att köpa en ny, det skulle kosta sådär tre miljarder kr. Den här branschen är ju, som termen lyder, kapitalintensiv.

Håller länge
Så håller också maskinerna länge, förutsatt att de uppgraderas under resans gång.
PM 51 är den äldsta av de tre pappersmaskinerna på Braviken. Den har gjort tjänst här alltsedan starten år 1977, men är fördenskull inte på minsta vis gammal.
Ombyggnader av den har redan skett, så t ex har hastigheten på pappersbanan kunnat ökas från 1.200 till 1.400 meter i minuten.
- Den här maskinen kan mycket väl gå i 30 år till, säger Wallin. I vår vision ingår att bygga om presspartiet så att hastigheten kan ökas till 1.600 meter i minuten. Allt vi nu gör sker för att kunna klara denna högre hastighet.
Braviken satsar, men branschen är tuff.

Stort problem
Tidigare har konkurrensnackdelar i form av långa transportavstånd för exporten kunnat kompenseras av låga elpriser. Men nu har de höga svenska elpriserna ju blivit till ett stort problem, som rentav uppges hota branschens framtid.
- Och långsiktigt minskar priset vi får för pappret. Så vi måste hela tiden öka produktiviteten, säger Rikard Wallin. Se till att vi är ett av de effektivaste bruken.
På tisdag, den 30 januari, måste hela ombyggnaden vara klar. Klockan sju på morgonen ska då produktionen börja rulla igen, genom den för 154 milj kr uppgraderade PM 51.

Information till våra läsare

150 miljoner för att bygga om en maskin