Marviken på Vikbolandet är det svenska kärnkraftverket som byggdes men aldrig startades. I dagens penningvärde pumpades flera miljarder kronor in i projektet utan att reaktorn någonsin sattes i drift. Bortkastade pengar, kan tyckas, men flera experter har genom åren varit ense om att bygget av Marviken gav den svenska kärnkraftindustrin mycket värdefulla kunskaper. Och inte bara vid själva bygget: På 70-talet användes den 23.5 meter höga reaktortanken för fullskaliga experiment som handlade om reaktortankens säkerhet. Hans-Göran Thorén, då anställd på kärnkraftsteknikföretaget Studsvik, ansvarade för experimenten i Marvikenverket.

- Jag ledde experimenten och det var ett internationellt projekt med flera länder. Japan deltog och även folk från Tepco (Tokyo electric power company) som äger det nu olycksdrabbade kärnkraftverket i Fukushima, säger han.

Experimenten gick bland annat ut på att prova tryckbelastning och temperaturer, dvs reaktortankens säkerhet vid olika scenarier.

Artikelbild

Experimenten vid Marviken i Norrköping och andra experiment som byggde vidare på kunskaperna från Marviken gav teknikerna nya insikter om säkerheten kring kärnkraftverk. Bland annat om att man kan bygga särskilda filter som vid en nödsituation ska rena utsläpp från en reaktor som har problem. Just dessa filter, säger Hans-Göran Thorén, saknas vid kärnkraftverket i Fukushima.

Thorén menar att Marviken givit kärnkrafts-
industrin mycket värdefulla kunskaper.

- Marviken är föregångaren till de svenska nuvarande kärnkraftverken. Utan Marviken hade vi inte kunnat bygga Forsmark, Oskarshamn och Barsebäck, säger Hans-Göran Thorén.

Han har själv varit på plats vid kärnkraftverket i Fukushima som började byggas 1968 och stod färdigt 1971 - lagom till att experimenten vid Marviken tog sin början.

- Jag har varit i Fukushima flera gånger till och med. Vi sålde simulatorer till Tepco och i samband med det var vi i Japan, säger han.

Hur tror du det kommer att gå vid det olycksdrabbade kärnkraftverket?

- Jag inbillar mig att de har situationen hyfsat under kontroll, men mycket beror på hur de lyckas få in vatten till den skadade härden, säger Hans-Göran Thorén.