Det handlar om 24 barn i förskoleklass upp till årskurs åtta som saknas efter lovet, något P4 Östergötland var först med att rapportera i veckan. Detta uppdagades efter att kommunen gjort en kartläggning över hur många orosanmälningar som gjorts från skolor – såväl kommunala som privata i Norrköping.
– Efter sommarlovet gjorde vi en enkät ut till alla våra enheter, för att se hur läget ser ut kring bortförda barn. Den rapport vi fått är att det är 24 barn som vi anmält en oro kring, säger utbildningsdirektör Sofie Lindén till radion.
Rektorerna har nu ombetts vara uppmärksamma på om man misstänker att barnen förts utomlands eller lämnat landet frivilligt utifrån radikalisering eller våldsbejakande extremism. Det handlar om 14 flickor och 10 pojkar och om man jämför med samma tid förra året är det en ökning med 10 barn.
– Förhoppningsvis beror det på att vi är mer uppmärksamma och faktiskt anmäler en gång för mycket i bästa fall, menar Sofie Lindén.
Christina Malmqvist är sakkunnig på nationella kompetensteamet länsstyrelsen Östergötland. Där driver man sedan ett par år tillbaka sajten hederförtryck.se och där finns även en stödtelefon dit de som känner en oro för att någon exempelvis riskerar att föras ut ur landet mot sin vilja, och/eller giftas bort, kan ringa. Christina Malmqvist berättar att de tar emot allt fler samtal.
– Det kan bero på att vi är mer kända, att folk uppmärksammar det här mer. Vi kan se en ökning och en större medvetenhet, säger hon.
Om antalet bortförda ökat, kan hon dock inte svara på. Det saknas nämligen statistik då det inte finns några nationella riktlinjer kring den här problematiken – något man efterfrågar från länsstyrelsen. Rutinen skulle bland annat kunna innehålla krav på att alla skolor har som rutin att två veckor efter skolstart kartlägga hur många elever som fattas.
– Men arbetet ska inte bara koncentreras till efter loven. Lärare måste uppmärksamma de barn som är oroliga, som inte mår bra redan innan loven och göra en orosanmälan till socialtjänsten. Lärare måste utbildas och sedan måste det finns stöd på ledningsnivå, chefsnivå och politikernivå, säger Christina Malmqvist.
Hon får ofta frågan om vilka "signaler" yrkesverksamma inom skola och förskola ska leta efter hos barn som riskerar att föras ut ur landet och giftas bort. Något hon gärna vänder på:
– Det är vi vuxna som ska skicka ut signaler, till exempel genom kampanjmaterial. Och att vi vågar fråga! Är barn oroliga, trötta, försvinner i tankarna och man känner en oro, fråga rakt ut: Är du orolig över semestern? Att du ska giftas eller lovas bort? Förklara för eleverna att det finns hjälp att få och anmäl, säger hon.
Sofie Lindén berättar att man från ledningshåll i kommunen pratar med rektorerna om vikten av att vara uppmärksamma och göra en anmälan till socialkontoret.
Men behöver ni påtala detta för/utbilda även lärarna?
– Genom att vi pratar med rektorerna ligger de här frågorna på agendan. Sedan får de påtala vikten av att vara uppmärksamma till sin personal, säger hon.
Christina Malmqvist betonar hur viktigt det är att jobba proaktivt med den här problematiken.
– När barn väl är försvunna ut ur landet är det väldigt svårt att få hem dem igen. Det krävs ett finkalibrerat arbete i vart och ett av fallen. Svensk lag gäller inte andra länder och det är inte bara att "ta hem dem igen", säger hon.