Tillsammans med Ronny Ståhling och Kristian Knapasjö, under projektet "Ett drogfritt Norrköping", gör sig nio killar ur Vita Hästens hockeylag sig redo för kvällens insats. Ingen av dem har tidigare varit i ytterområdena. Det de vet om vad som händer i området på nätterna har de läst och sett i media. Henrik Bankelius pappa är brandman och han minns oroligheterna i Linköping där han kommer ifrån.
– Då var det i Skäggetorp, men jag tror det lugnat ner sig där nu.
Henrik Bankelius tycker att nattvandring är ett bra initiativ och något som alla borde kunna ställa upp på. Själv har han bott i Norrköping i fem år, men mest bara rört sig mellan centrum och Himmelstalundshallen.
– Jag har alltid tyckt att lagidrott varit en bra skola där man lär sig regler och får ett syfte med vardagen, en anledning att hålla sig inom lagens gräns. Jag har kompisar som rört sig i gråzonen med gäng, droger och bråk, men där idrotten gett dem struktur i vardagen, säger han.
Själv menar han att han varit privilegierad, växt upp med stöd från föräldrarna och ekonomisk trygghet – ishockey är en dyr idrott.
Första stoppet för kvällen är i Klockaretorpets centrum där de möts av handslag och nyfikenhet.
– Tjänar ni fett med pengar?
– Har ni alla tagit studenten?
Ett gäng killar hänger i centrumet och lirar boll. Flera av dem är bostadslösa. Rastlösheten och frustrationen dallrar i luften.
– Har man inte klarat skolan, har invandrarbakgrund och kanske ett missbruk så har man inte så stora chanser, säger Ronny Ståhling.
Han har under många år jobbat med ungdomar, som elevcoach, ordningsvakt och nu för "Ett drogfritt Norrköping".
Tillsammans med andra i dialog med några av killarna i Klockaretorpet har han knutit kontakt med ett behandlingshem för att kunna ge dem som vill, hjälp att komma ur sitt missbruk.
"Ett drogfritt Norrköping" är nystartat och en skylt utåt för klubbarna, en vinst för hela samhället om idrotten ställer upp.
– Det kan inte bara vara soc och kommunen som ska ställa upp, säger Ronny Ståhling.
Vi tar oss vidare till Hageby på väg mot Navestad.
– Största problemet i Norrköping är drogerna, men det är inte bara i Hageby som det drogas. I Lindö och Smedby där de rika människorna bor drogas det också, säger Ronny Ståhling.
Norrköping är enligt honom självförsörjande på cannabis och det är ett kriminellt gäng som sköter affärerna. De hyr gamla kåkar utanförstan, plastar in och gör drivhus av dem. Nätdroger, metamafetamin är också vanliga droger, liksom kokain.
– Men det är mest unga entreprenörer i bland annat byggbranschen som snortar kola på krogen, säger Ronny Ståhling.
Nattvandringen avslutas runt krogarna i stan där studentveckan firas för fullt. Det är skrålande grabbar och gapiga tjejer som i sina vita studentmössor festar om i sommarnatten. Berusningsgraden är påtaglig. Liksom glädjen. För killarna i Vita Hästen har nattvandringen blivit något av en ögonöppnare. I Vita Hästen är spelare med invandrarbakgrund i princip obefintlig, ingen av dem jag pratar med kommer heller från något utanförskapsområde. Det är en helt annan värld de växt upp i mot den de möter den här natten.
– Att bara hänga i centrum varenda kväll, inte ens ta sig in till stan, inte ha någon större tro på framtiden, ingen som tror på dem. Det var påtagligt hur frustrerade de var i Klockaretorpet och jag förstår dem, säger Henrik Bankelius.