– Under flera år har det i princip varit riskfritt att hålla på med narkotika i Norrköping, säger Lasse Eriksson, ungdomsutredare vid polisen i Norrköping.
I bland annat Klockaretorpet har försäljningen av narkotika skett helt öppet, tills för ungefär ett år sedan då polisen fick i uppdrag att vara mer synlig. Det resulterade bland annat i ett stort antal anlagda bilbränder. Man ville helt enkelt inte ha polisen där.
– Mellan åren 2006-2010 greps många ungdomar misstänkta för ringa narkotikabrott, åren 2012-2016 har vi knappt fått in nåt eftersom vi inte är ute på samma sätt. Visst finns det poliser i områdena ibland men de är från ingripandeverksamheten, IGV, som är där i andra ärenden och inte inriktade på ungdomar. Det finns många ambitiösa poliser ute på fältet som gör sitt bästa, men vi är för få poliser ute. Jag kan ta gift på att vi aldrig har varit sämre än vad vi är nu, säger Lasse Eriksson.
Marijuana och amfetamin har minskat till förmån för andra droger. Tramadol är mycket vanligt. Spice och MDPV som var ett stort problem för några år sedan har också minskat.
– De blev för farliga för att missbrukarna skulle ta dem. Det har inte blivit färre missbrukare men de har bytt preparat, säger Lasse Eriksson.
Narkotikamissbrukare idag ser inte alltid ut som den gängse bilden av en utslagen människa.
– Vi måste komma bort från bilden av att den som drogar inte har föräldrar som bryr sig eller inte sköter sig i skolan, säger Lasse Eriksson.
För något år sedan började det dyka upp grabbar med små axelbandsväskor som de gärna skyltade med på sociala medier. I väskorna finns allt som krävs vid narkotikaförsäljning.
För att bromsa utvecklingen, så att det inte blir som i Stockholm, Göteborg och Malmö, där det finns områden som Lasse Eriksson inte skulle gå i om kvällar och nätter krävs en samordning och att socialtjänsten får de resurser de behöver.
– Jag har en känsla av att man gång på gång försöker med frivilliga lösningar eftersom det är dyrt att placera ungdomar på HVB-hem, men vi måste göra något för svansen efter gängledarna blir bara längre och längre och yngre.
– Och statusen för att jobba med barn och unga måste höjas inom alla områden. Inom polisen har ungdomar alltid varit en ren pappersprodukt som ingen vill betala för, säger Lasse Eriksson.