– Tre gånger var det ingen som var där när hon kom för att lämna prov. De hade missat eller var på möte utan att meddela min dotter, en gång fick hon ett sms på bussen när hon redan var på väg. Jag tycker att det sänder konstiga signaler till barnen. Det ställs stora krav på dem, men samma krav gäller inte för de vuxna. Många kanske redan har dålig respekt för vad som är rätt och de här signalerna gör det inte bättre, säger Marie.
Maries dotter Julia var 16 år när hon ”åkte dit” och Marie blev helt tagen på sängen.
– Jag trodde aldrig att det skulle hända mig eller mitt barn, säger Marie som själv jobbar som sjuksköterska.
Hon är tacksam över att hennes dotter blev påkommen och påpekar att hon tycker att det som jobbar på Moa-mottagningen gör ett jättebra jobb. Att saker inte funkar anser hon är en ledningsfråga.
Att hennes dotter trots allt använde droger tror hon beror på flera saker.
– Grupptrycket och att ”alla gör det”, men också en vilsenhet och att det bagatelliseras som att det inte är något farligt.
Julia bor inte längre kvar i Norrköping.
– Det är så mycket droger överallt i den här staden, hon kunde inte gå ut utan att träffa på någon som hon kände som hade en relation till narkotika, så hon valde att flytta till en annan stad för att kunna börja om på nytt, säger Marie.
Marie och Julia heter egentligen något annat.