Programledaren visar att hon hämtat informationen från Wikipedia.
Det är en uppslagsbok på nätet där användarna själva står för all information. Det här visar alltså att Wikipedia inte alltid är att lita på.

Pekka Langer föddes i Göteborg den 12 oktober 1919. Men hemorten var Ed i Dalsland där Pekkas pappa drev bokhandel.
Per-Olov, som var Pekkas riktiga namn, var knappt fyra år när hans mamma dog. I Norrköping fanns pappans bror och hans fru, som var barnlösa, och som då tog hand om Per-Olov. Så blev han Norrköpingsbo.
Han gick på läroverket, De Geergymnasiet alltså. Där blev han sekreterare i den litterära föreningen. Skrev kåserande protokoll inspirerad av en av föregångarna i ämbetet, Albert Engström. Pekka visste vad han ville bli: Journalist.
Sista året på läroverket skrev han varje vecka biorecensioner och sportreferat i Östergötlands Dagblad. Fick åtta öre per rad.

Efter lumpen gick han upp till chefredaktören på NT och berättade om planerna på att bli journalist. Den mäktige tittade på ynglingen.
- Unge man, journalist blir man inte, det föds man till. Jag brukar säga att jag själv är född med en skrivmaskin i famnen!
I sina memoarer, "Radioaktivt avfall", hävdar Pekka att han då snabbt replikerade:
- Det måste ha varit en fruktansvärt svår förlossning!

Han fick istället jobb på Folkbladet. Tidningsledningen upptäckte att den unge kunde skriva slagfärdigt och kul.
Utöver det vanliga nyhetsarbetet skrev han två kåserier i veckan. Under en period var han sportredaktör.
En tid som han själv beskriver som snärjig. Kanske passade han inte så bra som sportreporter.
Enligt egen utsago brukade han krydda referaten med händelser på plan som aldrig hänt. Någon vanlig korrekt nyhetsförmedlare tänkte han inte bli. Det var en djärv penna som Folkbladet hade anställt.
En gång, berättar han i memoarerna, hade han intervjuat chefen för stadsbiblioteket, som var känd för att vara väldigt högröstad. Pekka avslutade intervjun med " skriker Dr Lundgren till slut". Det uppskattade inte Dr Lundgren.
Han ringde chefredaktören och skrek ännu högre än han hade gjort under Pekkas intervju...

I tre år arbetade Pekka Langer på Folkbladet. Sedan gick han vidare till större tidningar i Stockholm. Så förstås radion och så småningom även tv. En lysande karriär.
Slutet av hans liv blev sorgligt med tablett- och spritmissbruk. Depressioner och hälsoproblem. Han avled 1996. " När jag dör vill jag att ni ska minnas mig så som jag var när jag var som lyckligast", skriver han i sin bok.
Säkert var han lycklig när han var på Folkbladet. Hela livet framför sig. Det var ju här det började. Men han föddes i Göteborg.
Det var bara det jag ville säga.