På coronasäkert avstånd i Trozelligalleriet, en trappa ned i Louis de Geer, sitter barn och deras föräldrar eller mor- och farföräldrar, på golvet framför gladfärgade vimplar.
Bakom dem står flera instrument uppradade tillsammans med musikerna: xylofon, parsymbaler, vibrafon, trumset, tam-tam och basfiol.
– Vad roligt att ni är här i dag! inleder Kristina Holm Danielsson, producent och pedagog för barn och ungdomar på Norrköpings symfoniorkester och presenterar slagverkarna.
Därefter demar alla sina instrument, och av barnens reaktioner att döma är nog tam-tamen – det som kallas "gong-gong" i Fångarna på fortet – mest spännande.
Sedan får barnen vara med och spela på ägg och clave ("musikpinnar") och göra rörelser till bland annat "huvud-axlar-knä-och-tå".
– Nu tror jag att det är dags för pannkakor! säger Kristina Holm Danielsson.
Vid ett bord sitter Maryam Zeitooni Dicker med döttrarna Melina och Maya och kompisen Alicia.
– Det var roligt och gott, säger Melina.
– Bäst var när vi fick spela med, fortsätter Maya.
Alicia berättar att hon mest gillar att spela på maracas, medan Maya gillar clave. Melina tycker om flera instrument:
– Just nu spelar vi ukulele i skolan, och förra terminen spelade vi piano. När jag var liten tyckte jag att fiol var roligt!
Kristina Holm Danielsson är glad att aktiviteten blev av, coronatider som är.
– Det är roligt att träffa levande publik igen! Vi kör det här fyra gånger och har sålt ett hundratal biljetter. Det känns jättebra.